För att åskådliggöra problemställningar som kan uppkomma vid hanteringen av barn med särskilda behov vill vi belysa ett konkret fall vi fått till oss.
För ett antal år sedan flyttade en familj till Motala. De hade ett barn med en omfattande funktionsnedsättning. Barnet var beviljat personlig assistans all vaken tid. Läkarintyg styrkte nödvändigheten med personlig assistans i skolan, något som barnet tidigare haft på den gamla bostadsorten.
Grundsärskolan sade först nej till medföljande personlig assistans. Rektor hävdade att skolan skulle klara detta utan assistans. Föräldrarna blev förtvivlade och möten hölls sedan på skolan där rektor, föräldrar och assistanssamordnare var med. Det resulterade i ett formellt beslut. Ingen information skulle ges till assistenten och samordnaren av assistansen. All information skulle gå direkt till föräldrarna. Undervisande lärare skulle också kunna beordra assistenten att lämna klassrummet.
Ovanstående är helt i strid med LSS-lagen. Vi vet nu att i andra kommuner ses assistansen som ett resurstillskott. Följden av skolans agerande blev att föräldrarna flyttade sitt barn till en annan kommun. Där fick barnet fungerande assistans i skolan.
När vi kontaktar rektor på grundsärskolan framgår att kunskapen om vilka regler som gäller idag saknas.
Vi skall titta vidare på frågan om särskilda undervisningsgrupper i Motalas skolor. Den speciella undervisningsenheten Ekenäs plockades bort för ett antal år sedan. Enligt många en mycket väl fungerande enhet. Begreppet ¨En skola för alla¨ myntades. Alla elever skulle vara i klass och ej i speciella undervisningsgrupper. Vi väljer att titta på två skolor, Mariebergsskolan och Skolgårda skola. Hur fungerar det där och hur resonerar personalen? Finns det speciella undervisningsgrupper? Om inte, varför?
Fortsättning följer!