Skolan är en av de mest smittsamma miljöerna i Sverige. Fysiska möten med upp till tolv vuxna deltagare förekommer fortfarande i Motalas skolor. Vi har talat med en verksamhetschef, en skolchef och bildningsnämndens ordförande. De säger samstämmigt att direktiven är entydiga. Det ska bara hållas absolut nödvändiga fysiska möten. Respektive rektor är ansvarig för att direktiven följs. Varför fortsätter skolorna med dessa möten?
Vi ska nu börja granska följande aspekter i Motalas skolor.
LÄROMEDEL: Kostnaden för läromedel i Sveriges skolor ligger kvar på samma krontal som på slutet av 80-talet om man räknar per elev. Tillgång till goda läromedel är en av de viktigaste framgångsfaktorerna vid inlärning. Hur ser det ut i Motala? Vilka slutsatser kan dras av detta?
SÄRSKILDA UNDERVISNINGSGRUPPER OCH SPECIALLÄRARE: Endast 1,2% av eleverna i grundskolan får stöd i form av särskild undervisningsgrupp. I andra europeiska länder får i genomsnitt fyra gånger fler elever denna form av undervisning. Hur ser det ut i Motala? Vart tog Ekenäs vägen? En skola för alla innebär att alla oavsett behov skall gå i samma klass. Är den strategin framgångsrik?
DEN ADMINISTRATIVA ÖVERBYGGNADEN: Vi ska jämföra dagens överbyggnad med hur det var på 90-talet. Behövs alla dessa administratörer som t.ex. utvecklingsstrateger ? Vi får samtidigt signaler om neddragning på lärare och förbud mot att ta in vikarier. Vid en viss storlek brukar administrativa enheter växa av sig själva. Om inte annat för att tala om för andra hur de skall bli effektivare.
Fortsättning följer!