Så här dagen efter Dymmelonsdagen tar vi fram vår egen dymmel för att inte orsaka för mycket ståhej i hönsgården. Som MVT mycket riktigt påpekade i veckan vill Motala kommun inte lägga alla äggen i samma korg, utan vill sprida graserna i näringslivspolitiken. Vi tror att korgen ändå kommer att vara densamma och låter därför hönsen vara ifred denna påsk. I stället följer vi påskharen som med sedvanlig iver gräver ner ägg i vår bördiga mylla.
På lagom strandavstånd gräver vi upp det första ägget. Inte så svårt att hitta eftersom det är utmärkt med pinnar. Det innehåller en kantarellstuvning som det tagit några år att laga till, men den är desto mer näringsrik för några av våra kommuninnevånare.
Nästa ägg är sandigt och fuktigt. När vi knäcker det hittar vi fem pantbrev till ett värde av 13 miljoner. Nu är breven lite vattenskadade, men det där har säkert någon mäklare koll på. Den förra mäklaren hade inte koll och därför luktar nu ägget lite skämt. Vår kommun har som några kloka tuppar och hönor i hönsgården påpekat fått bra betalt. Vad är väl då några borttappade räkningar och lite polisiära besök mot trygga säkra kronor?
På vår vandring mot det gamla verkstadsområdet petar vi med vår dymmel i några övergivna tomter vid Björkbladet som aldrig blev riktigt bebyggda. Här luktar det borttappade pengar och högkonjunktur för konkursförvaltarskrået. Ägget vi gräver upp är målat med ett stort smil och någon har redan besökt rätt bankkontor för att lätta några konton på sitt innehåll.
När vi når kanalen och vår industris vagga ser vi att det är lönlöst att leta. Här grävs det redan och några ägg syns inte till. Däremot träffar vi en gammal brovakt som trodde att någon låg på ägg i området. En tupp vid namn Ola har synts till i området och lovat guldägg till hugade spekulanter.
Vi fortsätter på behörigt pandemiavstånd och hamnar i parken utanför kommunhuset. Under skylten ¨press¨ ser vi ett noga inslaget ägg med arbetsmaterial från kommunstyrelsens arbetsutskott. Under övervakning får ortens granskande journalist ta del av valda delar. Allt lämpar sig ju inte för allmänheten. Tänk om de fick reda på allt, hur skulle det se ut?
På vår vandring når vi hamnen och bostadsstiftelsens kontor. Nedsänkt på botten av hamnbassängen ligger ett jätteägg märkt med ¨konsultuppdrag¨. Det är förseglat med kätting och kedjor och vi hämtar ortens låssmed, som för övrigt även är den som låser in via den förening han är med i. Efter sedvanligt stånkande kan vi öppna ägget som innehåller uppgifter på hur många som skall få sluta på kommunen efter en tänkt effektivisering via en bolagisering. Nu verkar även den informationen vara lite vattenskadad och det framgår inte klart hur mycket effektivare vi kommer att bli. Påskharen påpekar att man alltid kan leva på hoppet.
Eftersom stilla veckan nu råder och påsksmällar i tätbebyggt område inte är tillåtet, instämmer vi stilla med påskharen. Finns det liv så finns det hopp. Vår påskhare lever ju lite på sina små hopp och visst finns det både liv och hopp i vår kommun. Sedan var det äggen. Han gräver ju ned dem för att någon ska hitta dem. Eller hur!
Glad Påsk önskar VI GRANSKAR