När det privata vårdföretaget Attendo gjorde entré i Motala för drygt 12 år sedan genom att ta över Björkbladet och Skogsgården uppdagades en del avvikelser i form av brister genom underbemanning, undermålig kommunikation, okunskap om åldrandets sjukdomar och rent medicinska avvikelser. Vi som var med då har fortfarande mörka minnen från den tiden. Så har även de anställda som kände sig otillräckliga inför oroliga anhöriga som förgäves försökte vrida tillståndet rätt.
Den så kallade ädelreformen bidrog säkert senare även till sakers tillstånd och den innebar att kommunerna fick ta över det medicinska ansvaret från regionerna samtidigt som kommunerna inte fick anställa läkare. Något av det mest korkade beslut som tagits av beslutande församlingar. Gamla är per definition i behov av vård om de blir föremål för vårdboende. Något som tydligen var svårt att räkna ut på den tiden.
Vi vet nu att det blåser omkring ett nyöppnat vårdboende i Motala och skulden läggs av ansvariga på utföraren Attendo. IVO är kritiska och som vanligt tror många att ansvar går att delegera till någon annan. Låt oss vara tydliga. Ansvar går aldrig att delegera. Det är fortfarande vi medborgare som via våra valda är ansvariga för våra gamlas väl och ve.
När skall vi lära oss? Riskkapital heter det för att det kapitalet historiskt tar lite större risker på en öppen marknad. Den enda risken dessa företag tar är risken att bli kritiserade för att tjäna pengar på våra gamla. Att ändå Attendo får fortsätta är lite konstigt och ändå konstigare efter erfarenheterna med vad som skedde på huvudstadens boenden under pandemins början. Att dessutom försöka tysta visselblåsare och i en styrelse besluta om bonus till ledningen samtidigt som bolaget knäar är skamligt. En pudel dyker upp från bolagets VD. Kanske hunddagis vore en bättre verksamhet för bolaget.