Många i civilsamhället är idag främmande för föreningsteknik och går aldrig på föreningsmöten. Från att varannan av svenskarna var aktiv i någon förening i början på 90-talet är det bara var tredje idag. På det sättet urholkas även civilsamhällets förmåga att agera på ett organiserat sätt inför politiska beslut och att överklaga fattade beslut. Vi med några år på nacken funderar idag på var den en gång aktiva elevrådsrörelsen tog vägen. Vi ser idag sällan uttalanden från elevorganisationer i skolfrågor. Det var ju i den organisationen som många skolades in i ett engagemang för samhällsfrågor.
I takt med utvecklingen av partistöd blir även partierna mindre beroende av sina medlemmar för sin ekonomi och utvecklas till företag som driver valrörelse. När anställda tjänstemän och partistrateger formulerar politiken blir snart medborgarna bara en obehaglig röst som måste tillfredsställas med ett och annat köttben. I det EU val som hölls i England brydde sig de som var emot EU inte om att bilda ett parti. De bildade ett bolag istället och vann det valet med en smart reklamkampanj och generösa bidrag från ett antal företag som ville avreglera så mycket som möjligt. Finns det även i Sverige interna diskussioner om att slopa medlemmarna och ha helt professionella partier, som fungerar som företag? I så fall, är det dessa tankar som går igen i vår lokala debatt om att bilda en kommunkoncern?
Vad kan vi göra åt det här? Här finns nog inga enkla lösningar, men att civilsamhället och lokal press behövs för att stötta upp demokratin och bygga broar mellan folkvalda och väljare är nog ställt utom allt tvivel. Vi Granskar undersöker om det finns saker att förbättra lokalt för att stärka demokratin samtidigt som politikerna har tagit till sig frågan genom att anta Deklarationen för en stark demokrati.
Fortsättning följer!