Ett ljus tänder vi för att lysa upp den så ofta bortglömda plikten. När kravet på samhällets fostrande förmåga ökar samtidigt som samhällets auktoritet att fostra försvagas behöver vi bland annat sätta ett ljus på ordet auktoritet. Ej att förväxla med ordet auktoritär. Familjen och skolan har fått konkurrens av andra ¨fostrare¨ på marknaden eller i medierna. Vi föds nakna och den första auktoritet vi möter är föräldrarna. När sedan större syskon, förskola och skola tar vid dyker flera auktoriteter upp och utför den där plikten som vi alla har i ett fungerande samhälle. När vapenviftande rappare och TV-spelens döda eller dödas logik blir de auktoriteter som fångar barn och ungdomars intresse är det auktoritära inte långt borta. Vi behöver de auktoriteter som i generationer lär och leder vår utveckling till de samhällsmedborgare vi vill ha. Den auktoriteten behövs även i ett fungerande ledarskap både i det offentliga och privata.
Det andra ljuset låter vi lysa på skolan. Att betrakta fostrandet av barn som en produkt på marknaden är ett självbedrägeri. Produkten som genereras i skolsystemet är kunskap som är till nytta för hela samhället och kan inte kortsiktigt plockas fram som en vinst. Kostnaden är bland annat den plikt som generationer före har utfört för att föra århundraden av kunskap vidare. Den kostnaden bär vi alla med oss i den sociala väv vi kallar för samhälle. Den kostnad som uppstår i form av en misslyckad skolgång slipper vinstdrivande skolkoncerner att ta i form av negativa resultaträkningar. De kostnaderna tär på våra kommande generationers förmåga att hantera framtiden. Fostran av barn drivs av plikt och inte av förväntan på vinst. Skolor kan och ska drivas av den mångfald av idéer och föreställningar av vad som är en god fostran. Bara för att vi är olika som människor och tycker lite olika.
Det kärleksbudskap som ligger bakom firandet av julen innehåller mer av skyldigheter gentemot varandra än rättigheter. Har vi glömt bort att det finns något som är större än profit? I ett allt mer komplext samhälle finns sällan lösningen i den förenklade synen på över eller underskott. Verkligheten är betydligt mer komplicerad än så och behöver belysas från mer än en sida.
En del av de här tankarna kommer från en essä med några år på nacken av Göran Rosenberg. ¨Plikten, profiten och konsten att vara människa¨. Vi granskar känner att det är en plikt och en skyldighet att föra de här tankarna vidare.