Det första ljuset tänder vi för journalistiken. Vi har nog alla fått oss en liten påminnelse om vad en fri press betyder för demokratin. Årets fredspris gick till två journalister som vågar trotsa hot och påtryckningar från den rådande makten. När journalistiken blir en megafon eller anslagstavla åt ekonomisk och politisk makt är demokratin hotad. I vår närhet stiftas lagar som är ett direkt hot mot en fri press och har till syfte att tysta de som fullgör sin journalistiska plikt att avslöja vad som försiggår bakom lyckta dörrar. I takt med att sociala medier alltmer blir vardagens informationsbärare för oss alla är det särskilt viktigt att den press som är reglerad och där ansvariga kan ställas till svars agerar som en motvikt mot överlägsen propaganda i form av kommersiella budskap eller politisk propaganda. Det är att visa omsorg om sina läsare och kunder.
Det andra ljuset tänder vi för ordet omsorg. Ordet är släkt med omtanke, omtänksamhet och hänsyn och kan utföras av vem som helst alldeles gratis. Till skillnad från vård är det ingen tillfällig räddningsinsats. Vård och omsorg blandas ibland ihop som begrepp beroende på att föremålen för vår omsorg ibland blir kliniskt sjuka. Omsorg är en fortgående relation och bottnar i grunden om ofrånkomlig svaghet som drabbar alla på ålderns höst. Svaghet är ingen sjukdom. Det är en livsfas och (tillsvidare) oundviklig. Försöken att göra omsorg till en produkt eller ett ¨koncept¨ på marknaden är ett tankemässigt haveri. De människor som yrkesmässigt har till uppgift att ge omsorg åt svaga vet mycket väl vad uppgiften går ut på. Samtidigt vet de vad som gör uppgiften uthärdlig och meningsfull. Eftersom uppgiften i sig aldrig kan bli lönsam känns det lite främmande att höra debatten om arbetsmiljöproblem. Det är väl uppenbart att de som vet vad uppgiften går ut på känner sig pressade när de inte får utföra den uppgift de brinner för. Här ligger en del av debattens grundproblem.
Det tredje ljuset tänder vi för miljön. Under rubriken ¨Motalas miljötänk kan locka företag¨ gör MVT en lång artikel om kretslopp till lokal politik. Projektet som finansieras av EU- pengar via den regionala utvecklingsfonden har ju varit igång sedan början 2020. Medlemmar är bland annat alla kommuner i Östergötland, Länsstyrelsen, E.ON, Tekniska Verken, Econova och RagnSells. Det är givetvis bra att vi deltar, men det är inget lokalt projekt som läsarna lätt kan får för sig. Utgångspunkten är Agenda 2030 som med några år på nacken försöker få kommunerna att ta tag i de livsviktiga frågorna: Hållbar energi för alla – hållbar industri, innovationer och infrastruktur – hållbar konsumtion och produktion – bekämpa klimatförändringarna. Om vi inte snart gör verkstad av att få ner vårt avtryck på planeten blir det svårt att se våra kommande generationer i ögonen. Nu väntar vi på vad deklarationen om Agenda 2030 innebär i verklig politik även på lokal nivå.
Det fjärde ljuset tänder vi på julbudskapet. Att det en gång på året är saligare att ge än att få. Den bibliska maningen att ta hand om den föräldralöse och änkan och visa invandraren kärlek. Att påminna oss om vår gemensamma mänskliga benägenhet borde vi göra året om, men just i juletid uppmärksammas vårt behov av mänsklig gemenskap. Det är ju vad som krävs för att upprätthålla ett mänskligt samhälle. Utstöttheten och ensamheten har ju alltid varit julens speciella helvete. Vi får aldrig glömma att samhällelig förstörelse är en mänsklig egenhet. Tänk på det när ni ser Stadsmissionen dela ut matpaket i centrala Motala. Det blir fler och fler barnfamiljer. Ett samhälle som inte tar hand om sina svaga och utsatta, som cementerar privilegier och ökar klyftorna knakar i fogarna. Det är svårt att bygga samhällen som är robusta, trygga, rättvisa och mänskliga, men vi får aldrig sluta försöka.
GOD JUL ÖNSKAR VI GRANSKAR