Det var ett lite stukat och avslaget gäng som träffades på Ubbes efter sportlovet och den magnifika utflykten. Det luktade lite liniment som Egon Plösen sparat sedan han spelade fotboll i Fågelsta . En del muskler var spända och samtliga hade ett litet sjå med att resa sig för att ta påtår. Asta Läppalätter vände sig snabbt mot entrén när Siw Mä Töfflera klev över tröskeln. Asta skrek till och tog sig åt nacken. Hennes bålde make fixade en burk med smärtstillande salva ut fickan och sa:
- För allt i världen Asta, sitt still så ska jag vrida huvudet tillrätta. Din nackspärr är inte att leka med. Vänta så ska jag smeta in lite låsolja så du slipper sitta och titta i vägen hela tiden.
Asta gnydde och sa att Alvar skulle vara försiktig. Hon knöt sina händer för att visa vilken oerhörd smärta hon hade.
- Men, sa Sören Mörtis. när fick du den där smällen mot nacken? Jag tyckte du var med bra på efterfesten. Du sjöng ju Fina Stina så det ekade över hela Omberg.
- Ja herregud, sa Nisse Löparn som sålde PinUp då han hade en kiosk på Östermalmsgatan på 50-talet. Jag var verkligen imponerad när du spräckte kjolen då du dansade go-go.
Asta rörde lite på huvudet och sa att salvan hade verkat direkt. Hon pekade på Siw Mä Töfflera och sa:
- Nu vill jag och gänget höra hur det gick med dig och han den där som skötte snömaskin. Ja den äldre gentlemannen som drog ur dig ur snödrivan i halva backen. Han bar dig ju ned till backens slut.
- Jag tror Siw spelade lite. Ja, att hon inte hade så ont som det verkade, sa Ivar Båtmössa. När han släppte ner dig lite försiktigt trodde jag du skulle bita honom i näsan.
- Han var faktiskt en gentleman, sa Siw irriterat. Han skjutsade mig tillbaka till turisthotellet och ordnade så jag fick en kudde under högerknä´t.
- Men vi såg ju vare sig gentlemannen eller dig under hela kvällen. Vi trodde ni åkt in till lasarettet i Motala. Eller åkte ni tillbaka till backen i mörkret och körde en variant av mörkerleken, sa Affe Kepsen och fick med sig alla i ett stort skratt.
- Vi satt faktiskt på mitt rum och jag bjöd honom på ett, ja ett par tre glas vin.
- Men hur tog han sig från hotellet då undrade Berit Brutta som darrade som ett asplöv. För han körde väl inte bil där ifrån.
- Är det här någon form av polisförhör, sa Åke Plätta Nilsson som på sporlovet slog rekord i att åka på bara pjäxorna ned för hela backen. Låt Siw vara ifred.
- Tack sa Siw och tog upp sin lilla fickspegel och bättrade på läpparna lite.
In genom dörren kom Pärka Sneskank ångandes. Han viftade med ett collegieblock. Skrattade högt och grattade Sula Björkgren.
- Du slog rekordet med marginal, sa han vänd mot Sula. Tiden blev 28,3 sekunder. Ingen har åkt så snabbt på bara pjäxorna förut.
- Men vad var det gamla rekordet, sa Owe Snus och stoppade upp en snuskudde under läppen.
- Det finns inget gammalt rekord, sa Pärka märkbart irriterat. Plätta är den förste som åkt på bara sulera. Ja, nerför hela backen. Bengan Gött Mos startade ju också den tävlingen, men åkte av spåret efter åtta meter, och försvann in i skogsplanteringen. Men han kom ut från planteringen i hög fart och var på väg mot Borghamn när lantbrevbärar´n fångade honom med brevväskan.
- Jag tycker vi hyllar oss själva med ett tyst fyrfaldigt hurra, sa Bosse Carlson med ett s.
Allt var tyst när det hurrades. Men mitt i det tysta hurrandet reste sig Siw Mä Töfflera, tittade en sista gång i fickspegeln, rättade till håret och tog på sig ett par nya handskar och sin snygga toppluva som det stod IFK Motala på. In genom dörren kom snömaskinmannen från Omberg och sa:
- Vad roligt att se er igen, hoppas ni hade ett fint sportlov hos oss nere vid Omberg. Ni är välkomna tillbaka nästa år. Siw och jag tänkte åka en sväng till Mjölby och äta lunch.
Tystnaden var tystare än tyst. Ingen vågade andas. Asta rörde på huvudet lite försiktigt. Blinkade lite tjejförföriskt och nickade åt Siw. De andra lyfte handen i en halvgest. Ja så där man gjorde i skolan när man nästan visste svaret på en fråga men hoppades på att fröken skulle peka på någon annan.
När de kom ut till bilen immade skyltfönstret nästan igen när Ubbianerna börjat andas igen. Snömaskinmannen öppnade bildörren åt Siw och hon klev in.
När de precis åkte iväg så tittade alla på varann och Holger i Backen som hängde kvar med blicken sa utdraget:
- Det var som faan…