Frukostbordet stod dukat på Ombergs Turisthotell när Ubbianerna efter en god nats sömn, ja frånsett Alvar Trynorgel som satt och lirade munspel till strax efter 02 00, men som ändå tillsammans med Bengan Gött Mos andäktigt stod och stirrade på det mäktiga bordet. Sula Björkgren stod vid entrén och gjorde en del gymnastiska rörelser som bestod av att han böjde sig lite framåt samt gjorde några decimeterhöga hopp då och då. Han muttrade något om att slå något nytt världsrekord i Ombergsbacken under förmiddagen. Det gällde något han gjort i Prinsabacken för några år sedan. Olle Krål och Mona i Vedemö hade redan satt sig tillrätta och log med allt de hade av ansiktsmuskler och åt av allt godiset från buffén.
- Vad har vi gjort för att få beskåda och senare njuta av allt detta, sa Bengan Gött Mos. Jag kanske stannar kvar här under förmiddagen då ni åker utför i Ombersgbacken.
- Du ska med, sa Sula Björkgren. Du ska ju hjälpa mig i mitt världsrekordförsök. Det har du ju lovat.
Busschaffisen som hämtade upp gänget i Motala och som körde en extratur över Väderstad bara för att de skulle känna att de var på en riktig sportlovsresa, klev fram till frukostbordet och sa:
- Jag räknar med att ni har rensat bordet på en halvtimma, så jag kör fram bussen om en stund. Vi åker om en halvtimma.
Åke Plätta Nilsson utförde en form av krigsdans och skrattade högt. Han hade en tallrik i sin hand som han visade för alla som kommit till frukosten.
- Kolla! ropade han högt. Himlen är nära! Gud hör bön! Var är kocken? Han dansande med tallriken över huvudet till en sambalåt som Cornelis Vreeswijk gjort och som heter Dansa samba med mig. Men Åke sjöng högt och ljudligt Käka plättar med mej.
Hans favoriträtt plättar lyste som ett guldsmycke framför hans ögon. Ett tyskt sällskap vände sig förvånat om och applåderade. De kanske tyckte att Plätta utförde någon hednisk dans innan frukosten.
- Wondervoller Tanz, mein Herr ropade en dam som reste sig, gick fram till Plätta och fortsatte. War es eine Hommage an das Früstück?
- Yes, sa Plätta. Wer are her to åka skidor, sa han och bugade och kysste damen på handen.
Alla applåderade och det tyska sällskapet reste och bugade mot Plätta som gick och satte sig. När Ubbianerna ätit sig mätta och goa, bar det av mot bussen som stod framkörd och klar.
Väl framme vid skidbacken blev det rörelse åt alla håll. Det skulle inspekteras och övas in hur man tog sig upp till toppen av backen. Snabbast ut var Ivar Båtmössa som plockat fram sina gamla, som han kallade dem slalombyxor med en resårhälla under foten. Han hade sin skidmössa från 50-talet med rejäla ”örfäller” och med rejält knäppe under hakan. Stavarna hade rejäla kringlor och passade kanske inte för utförsåkning. Men han hasade sig fram till liften, tog tag i rumpstången, som han själv kallade den och åkte med uppåt.
Några i sportlovsgänget med Bosse Carlson med ett s, tog upp pengar till uthyrning. Ja, av skidor då. De flesta hyrde all utrustning där. Men i backen försökte sig Ivar, Algot Polisång, Maj-Gull-Gullviva som lånat ett barnbarns skidor, Berit Brutta och Svenne Asplöv på en tur på ”riktiga” skidor som de sa.
Affe Kepsen som smitit upp till toppen på ett par lånade skidor och med ett paket under armen, som han sa var hans stora polarjacka, log lite i mjugg. Han hade också funderat på att slå världsrekord. Alla var nu ute och provade på de olika aktiviteterna. Sören Mörtis erbjöd sina tjänster till grabbarna som skapade snö med sina kanoner. Ja det var ett underbart gäng som njöt av sitt första sportlov.
Helt plötsligt blev det liv i backen. Bengan Gött Mos hördes med sin djupa basstämma skrika ur spår. Han kryssade fram på sina skidor och ropade hela tiden ”Ur spår”. Vid sidan av honom kom Sula Björkgren i hög fart och for rakt ned för backen. Någon hördes skrika:
- Kolla…gubben har inga skidor. Han åker på bara pjäxorna . dä va dä värsta jag sett.
Nu hördes ett ännu högre skrik från Åke Körven när Affe Kepsen kom i rekordfart nedför backen, åkandes i en liten barnpulka. Han hade polarjackan, hjälm, pjäxor, knäskydd och störtloppsglasögon på sig. Den lilla pulkan med sin pilot var nära att spränga ljudvallen, som Stigge Blomkruka sa.
Väl nere vid slutet av backen, kunde Sula Björkgren knappt få stopp och for förbi en närliggande hage där det på sommaren växer jungfru Marie nycklar och kärrknipprot. Han fick tvärstopp i ett vattenfyllt dike.
- Världsrekord på bara sulera, ropade han högt.
- Då kom Affe Kepsen farandes förbi i en hiskelig fart. Hans lilla pulka var mera i luften än på snön. Han tappade en pjäxa då han försäkte bromsa. Färden gick ända bort till gamla lanthandeln i Väversunda, tre kilometer bort, där han stannade mot ett gammalt uthus.
- Två världsrekord, en stukad tumme, en förlorad pjäxa och två trasiga plankor får väl duga, sa Sula, och fick en stor applåd i bussen när de åkte hemåt och där alla ropade ” nästa år gör vi omet ”.