Vi Granskar har varken ambitionen eller förmågan att täcka allt som händer i vår omvärld. Vi bevakar främst det som berör hemkommunen och i viss mån det som pressen missar eller inte vill ta upp. Årskrönikan är ett litet försök till att påminna om vad vi skrivit om under året. Vårt fokus är fortfarande demokrati, öppenhet och rättssäkerhet.
JANUARI.
Under rubriken ¨Missväxt Motala¨ tog vi upp att gemensam ledningsförvaltning i kommunen föreslog inrättandet av en ledningsgrupp som systematiskt och övergripande arbeta med frågor om tillväxt och samhällsbyggnad. Parkinsons lag lurade lite i korridorerna här.
Under rubriken ¨LSS- En rättighetslag ¨ började vi följa ett enskilt ärende som innefattade som vi tyckte ett antal märkliga myndighetsbeslut.
Under rubriken ¨Vad är ett enkelt hem¨ beskrev vi turerna omkring de kommunala affärer som låg bakom tillblivelsen av ett byggprojekt på Kantarellen 5 i Varamon.
Under rubriken ¨Den oslipade diamanten¨ kommenterade vi det höga tonläge som vissa medborgare gav uttryck för när det gällde att kommentera komplicerade samhällsbyggnadsfrågor. Vi uttryckte även oror för vissa politikers kommentarer varför projekt havererar och den lomhördhet inför civilsamhällets kompetens som uppvisades.
Under rubriken ¨Koncernstyrning och risk för jäv¨ funderade vi över tystnaden i frågan om koncernstyrning i kommunen. Debatten om för och emot lyste med sin frånvaro. Under rubriken ¨Bildandet av en koncern i Motala¨ skrev vi om den näst intill obefintliga ekonomiredovisningen som inskränkte sig till några rader om administrativa avgifter för att bida bolag.
Under rubriken ¨Låt oss visa ett verkligt evenemang¨ beskrev vi det märkliga turerna med evenemangsstrategens tillsättande. Lite Parkinson igen.
FEBRUARI.
Under rubriken ¨Till alla bildade i bildningsnämnden¨ skrev vi om den kultursyn som genom beslut tydligt visades upp sig i kölvattnet efter El Sistema haveriet i slutet av 2023. Vi angav även ett antal besparingsförslag som är reella och inte politiska finter för att dölja verkliga avsikter.
Under rubriken ¨ Hur man inte slipar en diamant¨ skrev vi om hur SCB:s brutala medborgarundersökning slog till i Motala och hur ¨EN BRANDSTATION, NÅGRA TOMTER, TRE BOLAG OCH EN KONCERNMODER SOM SKA STYRA ÖVER DET HÄR. VARFÖR DÅ? Var det kanske en konstig uppfattning om att efterapa en konstig bild av hur näringslivet fungerar? När politiker börjar leka affärsmän med offentliga medel gäller det att se upp.
Vi fortsatte att bevaka vårt LSS ärende och vad som sker i kontakten mellan brukaren och kommunen.
Under rubriken ¨Att rigga ett campus¨ beskrevs den något märkliga överenskommelsen med ett fastighetsbolag som idag är helt under isen och som har satt en stor del av vår centrumutveckling på undantag. Här var kanske framförallt konkurrensverkets syn på avtalet med Point det som upprörde. Men även vår kommunchefs uttalande om hur det här skulle ¨riggas¨ något som fick många demokrater att fundera.
Under rubriken ¨Aktiebolaget Wettern¨ började vi titta lite på våra existerande kommunala bolag. En spännande ekonomisk redovisning som uppvisade märkliga interna turer i kommunens redovisning.
Under rubriken ¨Pressen och vi ¨ frågade vi oss varför MVT inte redovisade en rättegång mot några före detta framträdande politiker i kommunen.
Under rubriken ¨Koncernen – Motalas nya gökunge¨ argumenterade vi för att avveckla de existerande bolagen med hänvisning till en ineffektiv administration. Under rubriken ¨Värdet av ett demokratiskt beslut¨ konstaterade vi att endast C var aktiva i att framföra någon åsikt i bolagiseringsfrågan. Det mest skrämmande var nog ändå avsaknaden av den demokratiska debatt i frågan.
Bevakningen av vårt LSS-ärende fortsatte.
Under rubriken ¨Det här är inte klokt! ¨ redovisade vi räkenskaperna för Aktiebolaget Wettern och det var helt enkelt inte klokt. Under rubriken ¨Det här är heller inte klokt! ¨tittade vi på Sjöstaden Motala Fastighetsutveckling AB. Här beskrev vi den märkliga internfakturering som skapat bolagets egna kapital.
MARS.
Under rubriken ¨Är rundpingis sporten på modet i Motala kommun¨ beskrev vi de märkliga avtalsturerna mellan kommunen och ett helägt bolag där samma person sitter på bägge sidor av ett förhandlingsbord. Lite ¨bananrepublik light¨ administrerat av en oförstående administration.
Under rubriken ¨100 miljoner skäl¨ kritiserade vi MVT:s okritiska bevakning av varför Lalandiaprojektet havererade och ställde sju relevanta öppna frågor. Nu saknas ju debatten om våra tillkortakommanden och har ersatts med någon form av att hitta en extern syndabock i form av att skylla på lagstiftning och juridiska processer. Lite som att skylla på budbäraren kan tyckas.
Under rubriken ¨Att styra ett bolag ¨ granskade vi styrelsearbetet i Aktiebolaget Wettern. Ett mycket intressant arbete eftersom bolaget saknar egentlig verksamhet.
Under rubriken ¨Med armkrok i riksdagen kritiserade vi MVT och Corren för att inte ge sina läsare en mer nyanserad bild av varför det gigantiska misslyckandet var ett faktum. Här är maktens strategi tydlig och pressen hänger på som om det inte fanns ett journalistiskt uppdrag. Pravda!
Under rubriken ¨Strategi för en strateg¨ tog vi för första gången upp det hyresavtal med Serneke som vi nu kommer att belysa. Det här med att utveckla evenemang fick sig även en slev.
Under rubriken ¨Att stänga ett brev¨ kritiserade vi MVT:s hantering av ett öppet brev från Naturskyddsföreningen till bostadsminister Andreas Carlson. När vi ser tillbaka på agerandet kan man kanske fundera på vilka som hjälper till att krympa det civilsamhälle som är en förutsättning för en stark demokrati.
Under rubriken ¨Att grotta ner sig¨ skrev vi om samhällsbyggnadsnämnden försök att förstå vad som hänt i ärendet med den portabla grotta som uppenbarat sig vid Sjövik. Här tog vi både orden kompetens och korruption till oss. När kommunen med ett gigantiskt misslyckande på näthinnan inte har ett uns av ödmjukhet inför civilsamhällets uppenbara fasa inför beslut är det illa. Här uppmanade vi våra folkvalda att agera.
Fortsättning följer!