God morgon! Idag är det den första advent. En påminnelse om att kyrkoåret snart har sin största högtid framför sig. Överallt i världen firar kristna minnet av Kristi födelse. Den kristna tron är idag utsatt för regelrätta kidnappningsförsök av de som försöker bygga murar istället för broar. Vi ser det i den kristna högerns framfart i USA och även i den svenska debatten förekommer någon form av tro på ¨judiskt kristna värderingar¨.
Den kristna tron vilar på ödmjukhet, fred och försoning. Något som knappast predikas av de så kallade religiösa som just nu står för omfattande folkmord på barn och försvarslösa. Allt i ett krig där människor med tro på en gemensam Gud är oense om delar av trons tolkning. Kristendom och vår demokrati går att förena genom den radikala tron att gemenskap faktiskt är möjligt. Det kristna budskapet går tvärs emot både nationalism och kulturkrig.
När Jonas Gardell för någon månad sedan skrev ett öppet brev till ett politiskt parti med religionen i sitt namn berättade han om ett möte med andra komiker enligt följande: När iraniern uppträdde efter de andra två vände han sig till den svenskirakiska komikern och sa: ”Har du tänkt på att jag är här för att ditt land vill döda min familj, och du är här för att mitt land vill döda din familj och kurden är här för att båda våra länder vill döda hennes. Och här är vi nu på en bar i Sverige och skrattar tillsammans.”
I tider av angiverilagar, rädsla för det främmande och misstänksamhet mellan människor är kanske mötet med varandra vår enda räddning. På gator och torg, i öppen debatt, i nyfikenhet på varandra och i kunskapsförmedlarnas skolor.
Idag ett citat av Kahlil Gibran
Lår oss sluta tala om Gud, Fadern
Låt oss hellre tala om gudarna, dina
grannar och bröder…
Jag ber er att inte tala öppet om Gud,
som är ert Allt, utan hellre tala till och
förstå varandra, granne till granne, en
gud till en Gud.