När Motala Kommun nu köper ut ytterligare en tjänsteman är det inte vem som helst. Det är vår näst högste i rang med ett antal är på nacken i kommunens tjänst. En person som snart uppnått pensionsålder och de sista åren varit inblandad i en del kommunala affärer. Som projektledare för Lalandiaprojektet har han nog satt sin prägel på det arbetet. Det var även han som tillsammans med ett kommunalråd skrev ett omdebatterat köpeavtal för vandrarhemmet Skogsborg trots polisens varningar. Som VD i ett kommunens bolag har han varit med om en mycket tveksam momshantering och dessutom förhandlat fram villkor för köp av administrativa tjänster från sin egen organisation.
Nu är det väl ingen som tror att man köper ut någon med de villkoren om det inte ligger en hund begraven någonstans. Det finns säkert inga oegentligheter i uppgörelsen om vice kommundirektörens villkor. Höga chefer brukar packa varandras fallskärmar så att de landar mjukt. Det här är inte unikt för Motala och i maktens korridorer är korruptionen ett faktum. Senaste allvarliga exemplet är Kindberg Batras vansinniga agerande.
Den genomsnittlige skattebetalaren i vår kommun kan bara konstatera att hen får arbeta mellan 30 och 35 år för att betala in tillräckligt med kommunalskatt för att finansiera det här avgångsvederlaget. Olika falla ödets lotter. Det perspektiv som beskriver skattebetalarens / väljarens relation till hur vi hushållar med offentliga medel måste hela tiden tydliggöras.