Det räknades och räknades när gänget på Ubbes Kondis på Lasarettsgatan, ja det riktiga Ubbes, träffades för att njuta en gammeldags fika på drömstället. Alla hade tagit med sig anteckningsblock och en reklampenna som de fått på förra Motalaexpot. Enda anledningen att gå dit, som Svenne Asplöv brukade säga. Ett år visade Maj-Gull Gullviva upp nästan ett kilo godis som hon samlat ihop på expot och Oskar Görmätter tyckte de kunde delat ut hamburgare istället för en massa godis.
- Hur menar ni att vi ska kolla det här med bilarna, sa Nisse Löparn som var noggrann då han hade en kiosk på Östermalmsgatan där det såldes så kallade herrtidningar, men där det inte fanns ens en skymt av någon herre. Det var till 100 procent nakna damer. Nu var det den nakna sanningen som skulle plockas fram istället.
- Du ska bara kolla hur många bilar det står Motala kommun på, sa Sören Mörtis som hade blivit omkörd av tre stycken kommunmärkta bilar när han cyklade över Strömbron, eller Brona som han själv sa. Ni skriver upp reg-nummer också, så inte antalet fördubblas.
- Men ska vi bara hålla på och kolla den här vecka, sa Åke Körven. Är det inte bättre vi tar é vecka té.
Alvar Trynorgel satt med munspelet i högsta hugg, i ena hörnan av Ubbes. Han hade fått i uppdrag att skriva en protestlåt inför nästa val. Han hade en bra början tyckte han själv. Låten skulle börja med virveltrummor, visselpipor och munspel, samt förstärkt med Jularoboklubben och textraderna:
- Nu hissar vi de blå-röd-grön-gula flaggorna nu är Ubbianerna i faggorna. Nu siktar vi mot drömmen och rättvisa på båda sidor Strömmen. Vi ska alla behandlas lika Såväl i Tegel- som i Knäppavika…
Alla la ner sina pennor och sjöng med. Alvar var rosig om kinderna och hans hustru Asta Läppalätter plutade med munnen mot honom och kastade slängkyssar blandat med en hel del kaksmulor. Till och med Kassandra i kassan klappade i händerna, trots att hon fått order från högre ort att inte ta ställning i politiska spörsmål. Hon skulle som 95 procent av fullmäktigeledamöterna vara tyst, när de styrande fem procenten talade.
- Den här går direkt in på Billboardlistan, topp 100 direkt. Men kom ihåg att vi ska skänka varenda krona till dem som har taskiga pensioner och en speciell tandläkarkassa, sa Sören Mörtis och slog sig för bröstet då han just satt en brödsmula i halsen.
- Gött sa Ivar Båtmössa. En rotfyllning kostar nästan mer än hela min månadspension.
Doktor Gunnel som lite stramt åsett det skådespel som utspelade sig mitt framför henne, sa:
- Jag undrar om jag kunde få med raderna; Vi tjejer niger och säger i våra böner att vi ska slåss för lika löner…
Hennes förslag togs direkt. Applåderna kom från hjärtat och Owe Snus harklade sig lätt, reste sig och sa:
- Tillbaka till ordningen. Jag har fått ihop ett 20-tal bilar som bär Motala Kommuns logga.
- Bättre upp sa Olga fd luciakandidat 1957. Jag och Maggan Bardot räknade förra veckan och fick ihop 32 stripade bilar.
- Lugn, lugn alla. Jag har plockat hem, jag har sett siffror som säger att det finns cirka, ja dom kanske leasade ett par igår, men drygt 260 bilar i kommunens tjänst lär det finnas. 180 leasade personbilar, 85 lastbilar . ett 30-tal är ägda av Motala kommun, sa Affe Kepsen.
- Kan man som skattebetalare få låna en över helgen tro. Ja, som motalabo har jag ju betalat bränslet till viss del, sa Ove Snus .
- Men herregud, sa Bosse Carlson med ett s, inte undra på att bilfirmorna ligger tätt på Vintergatan. Det betyder ju att de får leasa ut eller sälja flera stycken i veckan.
- Glöm det, sa Pärka Sneskank. ”Vi som vet mest-gänget” leasar bilarna från Linköping,vilket betyder att de får åka till Linköping när de ska serva bilarna eller om dom skickas till Spanien för service, där de tillverkas.
- Här får vi nog lägga till ett par rader i kampsången, sa Alvar Trynorgel. Han tutade inledningen och sjöng:
- ”När kommunens folk är ute och ilar Så åker de i av oss leasade bilar…”
Jubel igen. Stigge Blomkruka reste sig, applåderade och vände sig till Kassandra som snabbt låtsades att hon inte applåderade och sa:
- Slå in en Vetekrans, jag betalar när jag går, här ska det festas.
Siw mä Töfflera reste sig, gick fram till Affe Kepsen, lyfte på den slitna mössan, pussade Affes flint och sa:
- Du är lika renrakad på din flint som ”Vi Som Vet Mest”-grabbarna är på insidan av skallen.