Prick 06 30 stod hela Ubbesgänget utanför dörren till fiket. Det var ju fredag och då knackar stammisarna på dörren om klockan passerar 06 30 med några sekunder. De ville inte missa en sekund av den tillagda tiden och inte missa doften av nybakat bröd på längden och på tvären. Innanför i bageriet hade Ubbe själv knappt hunnit med beställningen som Ubbesgänget gjort. Rågkakorna och frallorna låg ljumma och inbjudande och beställningen av Schwarzwaldbakelser var på gång. För säkerhets skull hade alla i gänget beställt dagen före, så de flesta borden var upptagna.
- Herregud, sa Britta Munnaglaper, syster till Asta Läppalätter, doften den gör mig knäsvag. Ja, du vet den där gången när jag fick en autograf av Lasse Lönndahl i Folkets park. Då var jag så knäsvag att en dam i serveringen fick leda mig bort till en parkbänk där det satt två ungdomar och pussades.
Maggan Bardot, Berit Brutta och Siw mä töfflera bar på var sin stor plastsäck som det stod IKEA på. De ställde ned dem försiktigt och satte sig vid de dukade borden.
-Jag känner banne mig stämningen redan, sa Sven Erik Palme. Ungefär som när jag och Olof Palme stod och snackade vid Platenstatyn 1979.
– Risken är att vi kommer långt i tävlingen, sa Affe Kepsen som dagen till ära bytt ut sin 38 år gamla keps mot en brun keps han köpt på nätet för 289 spänn. Jag tänkte beställa en ny keps som går i ton med scenkläderna.
– Uppspelt är bara förnamnet, sa Olga, f d luciakandidat 1957. Men jag är van. Så här var det när jag nästan blev vald till lucia på 50-talet. Man har ju stått i rampljuset förr om man säger så, sa hon lite skämtsamt.
Holger i Backen, ja Brinkebacken, plockade fram IKEA-kassarna. Upp for som ur en Alladinlampa färgglada plagg som klänningar, kostymer med paljetter på, hattar i regnbågens färger, knälånga stövlar och handskar som nådde ända upp till armbågen på Maj-Gull Gullviva.
Alla bara suckade av hänförelse. Berit Brutta hade fått fram en lång röd klänning och började klä av sig det hon hade på sig. Hon blev stoppad av sin man Svenne Asplöv.
- Jag visste att det skulle bli så här, sa han. Hon darrade som ett asplöv redan i går när vi skulle gå och lägga oss.
- Men nu måste det bli lite ordning på det här, sa Sören Mörtis. Vi måste ju träna på låten först innan vi börjar prova kläder. Han pekade på Alvar Trynorgel och fortsatte. Ta ton du. Ja, det första ackordet liksom. Vi måste få till stämmorna. Vad är det för tonart, frågade han Alvar.
- Är inte helt säker, svarade han men nå´t ä dä. Jag tutar på så får vi se.
- Hur ska vi i doakören stå, undrade Oskar Görmätter, som redan tryckt i sig en råkakemacka med leverpastej.
- Det där tar vi senare, sa Sören Mörtis. När jag räknat till fyra så kör Alvar i gång och när jag nickar så kör tjejerna igång. Kören är tyst tills jag pekar på dom. Är det klart.
Sören räknade, Alvar tutade i sin trynorgel och precis när kören skulle slå till så öppnades dörren och en äldre man skrek högt:
- Tjuvlarmet har gått på någon bil härute, jag tror det är en grå bil.
Fyra gubbar reste sig och rusade ut. På parkeringen stod 12 bilar varav 11 var grå. Då slutade det där missljudet. Det visade sig att Alvar Trynorgel fått in en smörgåsbit i sin trynorgel så det blev en vildton som hördes vida omkring. Den äldre mannen bad om ursäkt för att han tagit Alvars vildton för ett larm.
- Men, sa han, vad är det som händer? Är det konsert här idag? Och se, vilka fina kläder ni plockat fram. Får man vara med? Jag sjöng i Fågelstakören på 50-talet så jag kan allt ska ni se.
Sören Mörtis suckade djupt, bad alla sitta ner, smakade på det nybyggda kaffet och sa:
- Vi måste skaffa en repetitionslokal om vi ska hinna få låten färdig till andra omgången då vi ska vara med. Han vände sig till den äldre mannen och fortsatte,. Vi ska vara med i nästa års melodifestival med bidraget Men han glömde sin strumpor, ja det är jag som skrivit den ihop med Alvar.
- Den handlar om en grabb från Lemunda som efter en dans följde en yngre dam hem, blev kvar över natten, men försvann som en avlöning på morgonen. Han kom aldrig tillbaka, men han glömde sin strumpor.
- Det är en slöfox, sa Olle Kanelbulle som just värmt sin bulle i micron.
- Slowfox, sa Sören Mörtis uppgivet.
- Texten är underbar och kommer nog få många flickor att fälla en tår, sa Maggan Bardot. Den börjar: Vi älskade ömt i månens sken, men tidigt om morgonen på raska ben, försvann han naken som han var, men hans strumpor på sänggaveln blev kvar….
Fortsättning följer……………