Sören Mörtis var kritvit i ansiktet när han ångade in genom dörren på Ubbes Konditori på Lasarettsgatan, för övrigt stans bästa, sjönk ned på en stol och tog av sig reklammössan från Skobes, suckade tungt och sa:
- En kaffe, kolsvart, nu på direkten. Mitt hjärta slår frivolter i bröstet. Ingen bulle just nu. Bara kaffe.
Kassandra slog in en kaffe och en bulle för säkerhets skulloch skyndade att hälla upp det alldeles nybryggda i Sören Mörtis kopp. Ja, han hade egen kopp som han tagit med för två år sedan. Det speciella med den koppen var att det stod Sören M på den och att den hade örat på vänster sida. Ja, Sören var vänsterhänt sedan födseln och koppen var drejad på en keramikkurs i trakterna av Motala Verkstad. Sören tog koppen, drog med ena tummen runt kanten på den och sa:
- Jorru min lilla favvokopp nu måste jag lugna ner mina franska nerver.
Han förde koppen till munnen med sin vänstra hand, blåste försiktigt på den 90-gradiga drycken. Tog en liten liten svälj, blundade och sa:
- Nu jäklar brinner det i knutarna. För bara ett par dagar sedan så hände det saker nere i Mörtvika. Inte nog med att det smyger kommungubbar och andra skumögda individer nere i Tegelvika, nu är dom här också. Åke Snipa har sett ett par mystiska figurer smyga omkring bland våra kojor. De tog bilder och hade gömt var sin cykel vid uppläggningsplatsen.
Han förklarade vidlyftigt att Åke sagt att de bar solglasögon, hade solhattar på sig, ja såna där Beppe Wolgers hattar och såg allmänt skumma ut. De ritade på ett block och pratade in på telefon innan de drog iväg under järnvägsundergången ut mot Vadstenavägen.
- Men vad var det för folk undrade samstämmigt bröderna Gluffs och Snuffs. Var dom från stan eller?
- Åke Snipa sa att han tycket att han kände igen den ene av dom och att han hade sett honom gå in i kommunhuset när han själv talade med honom som ersatt telefonisterna och som kallas Sven Duva. Ja internt, då han inte släpper en jävel över bron.
Nu kom diskussionerna igång på allvar. Ganska högljutt men på samma gång funderande. Sören Mörtis tog en sista slurk kaffe och sträckte fram koppen mot Asta Läppalätter som satt närmast kaffet.
- Jag har fått lite inside information, sa Sören med lite engelsk touche på orden. Jag tror, och flera med mig att våra vänner på andra sidan, ja gänget i Tegelvika är hårt ansatta, för nu planerar kommunen att invadera både sidor av infarten från Vättern och att de vill bygga i Fotogenområdet. Min kontakt, eller visselblåsare sa att det hade planerats eller snackats om att bygga strandnära bostäder på 2-3 våningar ända ner till Vätterkanten.
- Nu jäklar, sa Olle Kanelbulle nu måste vi säga ifrån.
- Ja eller invadera kommunhuset, sa Svenne Asplöv.
- Det är ju inte klokt. Ska det byggas lyxvåningar där också, precis som på Kantarellområdet i Varamon? Ska varenda strandremsa bebos av folk som har mera pengar än förstånd, sa Oskar Görmätter.
- Ja, nu är jag inte bombsäker, sa Sören Mörtis. Men varför ska de annars smyga omkring nere i Mörtvika som några jäkla James Bondfigurer.
- Ja jag, sa Affe Kepsen, hörde att dom där gamla oljesilona har köpts av Spendrups och att de ska starta öltillverkning där. Och det vore kanske inte helt fel.
Ivar Båtmössa som var nära vän till Åke Snipa, då de byggt ett par Vättersnipor ihop på 1950-talet, reste sig försiktigt och sa eftertänksamt:
- Inget förvånar mig nu för tiden. Galenskapen skenar. Även om det inte byggs i Mörtvika så måste vi stötta kompisarna i Tegelviken i deras kamp.
- Klokt talat, sa Sören Mörtis. Jag tycker vi samlar ihop alla som är frågande inför sneseglarnas idéer och går ner till kommunhuset och ber om en förklaring innan hela Motala går på grund.
- Dyvika har banne mej gått ur bötten, sa Owe Snus på sin breda motaladialekt.
Olga, fd Luciakandidat 1957, sa lugnt och uppmanande:
- Nu tycker jag vi sjunger We shall overcome och håller varandras händer.
Sören Mörtis reste sig, gick mot toan, tittade förvånat och frågande mot Olga och gick rakt in i den stängda toalettdörren.