God morgon! Vår stad vaknar till ännu en morgon. Förhoppningsvis glittrande vattenspeglar över (för)orenade vatten. En tidvis förgiftad Pariservik, grumliga vatten har förgiftat Varamoviken och i Tegelviken bryts det vågor av annat slag. Vår lokaltidning jublar över att Europe ännu regerar. Eller var det Europa? Hur som helst är vi både stolta och glada över en ny budget. Vi kommer att få ordning på vår skola. Integrationen kommer att gå bättre och bättre och vårt nya centrum börjar ta form runt vårt lilla torg. Kommunen organiserar om och alla är glada. Hur många blåbär kommer det egentligen att finnas i våra skogar? För att inte tala om hr Kantarell. Nu kanske vi inte ska tala om personen i fråga och istället gå in något parti. För att ta ansvar för våra handlingar och låta det fria ordet vara till för de som fått det fria ordet som sin arbetsuppgift.
Idag är vi åter hos Wislawa Szymborska
Barn av vår tid
Vi är barn av vår tid
tiden är politisk.
Alla dina, våra, era
dagliga frågor, nattliga frågor,
är politiska frågor.
Vare sig du vill det eller inte
har dina gener ett politiskt förflutet,
din hy en politisk nyans,
dina ögon en politisk aspekt.
Vad du talar om har resonans,
vad du tiger om är talande
på ett eller annat politiskt sätt.
Också när du vandrar genom skogen
tar du politiska steg
på politisk grund.
Opolitiska dikter är också politiska,
och däruppe lyser månen,
ett inte längre månlikt objekt.
Att vara eller inte vara, det är frågan.
Vad då för en fråga, svara kära du.
En politisk fråga.
Du behöver inte ens vara en mänsklig varelse
för att växa i politisk betydelse.
Det räcker att du är olja,
råvara eller foderkoncentrat.
Eller ett konferensbord om vars form
det har tvistats om i månader:
vid hurdant bord ska det förhandlas om liv och död,
ett runt eller fyrkantigt?
Under tiden har människor gått under,
djur har dött,
hus har brunnit
och åkrar förvildats
liksom i länge sedan svunna tider
som var mindre politiska.