Asta Läppalätter satt ovanligt tyst efter veckan som gått, trots att det skrattades och skojades av hjärtans lust på Ubbes. Den nyckfulla sommaren som dragit igång med, regn, blåst och iskallt, istället för Sol Vind och vatten som Ted Gärdestad sjöng en gång i tiden var samtalsämnet Sven-Erik ”Palme”, ja honom hade ju Sven-Erik mött på torget i Motala och där haft timslånga samtal med just Olof Palme i valrörelsen 1979. Svenne och Olof P hade ju samma böjelse åt vänster som Maggan Bardot hade sin böjelse åt höger på den tiden.
Hon var lite betuttad i Torbjörn Fälldin, som hon hört tala på Stora Torget i Skänninge. Enligt henne hade han, Torbjörn alltså, kommit fram till henne och sagt att hon hade en ovanligt vacker klänning på sig. I och för sig var Maggan lång och snygg, men torr som ett fnöskestycke. Hon plutade med sina röda läppar och trycke ut de små tingestarna allt vad hon orkade. Hon kallades också för Sommar´n 69, för att hon var så lång och torr.
Kändisskapet och tiden som Maggan och Sven-Erikdrömde om för att de hade träffat superkändisar gick alltid så långt att de berättade om sina drömmar som att de var sanna. Men nu i stunden var nog de flestas tankar hos Einar Biljett. Han blev så glad när gänget hade tagit sig till Medevi för att fira lite midsommar och uppleva lite gamla synder än en gång. Efter dansen runt midsommarstången sa Einar Biljett lika myndigt som den röst han hade som biografvaktmästare på 50-60-talet:
- Nu drar vi direkt ner till Hjärnevallen för att uppleva lite gamla lekar från anno dazumal. Lekar för riktiga vikingar. Ja, för grabbar som plockar fram vikingagenen och vågar ta en smäll och inte bry sig om näsan blöder lite under leken.
Det började med fingerkrok. Där slängde man fram långfingret, formade det till en krok och inbjöd till att dra tills någons finger gick ur led eller att en part gav upp på grund av smärta. När Stigge Blomkruka och Ivar Båtmössa klev fram blev det allvar liksom. De hade båda vunnit Fålehagsmästerskapen i fingekrok i början av 50-talet. Fot mot fot stod de. Kopplade grepp och sedan stånkades det och de bleka läpparna var på båda två vita under den första minuten. Men de övergick till blått efter ens stund. Plötsligt reste sig Stigge och slog med vänsternäven som tecken på att fighten var över. Ivar hade dragit hans finger ur led. Fingret stod rakt upp och nu försökte Stigge själv att dra fingret rätt.
Precis i det ögonblicket startade armbrytningen. Det var nästan den mest prestigefyllda grenen.
- Armbrytning, sa Bosse Carlsson, har jag aldrig förlorat i. Jag har till och med tävlat mot en svensk mästare i den sporten. Nu ska ni få se hur det går till.
En liten gubbe från Stora Forsa kom cyklandes, stannade till och tittade med stirrande ögon på Bosse som började kavla upp skjortärmarna och gjorde sig klar för fajt. Han beordrades att ställa upp som domare:
- Jag kan inget om armbrytning sa han.
- Du hör väl vad vi säger, sa Owe Snus, och gubben ställde ifrån sig cykeln.
I ögonvrån såg Bosse Affe Kepsen komma släntrandes med ett litet James Deansmil och med en tuff blick som James i sina bästa år . Han kastade sin jeansjacka över en stolsrygg och harklade sig, klev fram mot bordet och nickade avmätt mot Bosse.
De greppade sina händer mot motståndaren. Den lille gubben från Stora Forsa pep till och matchen var igång. Det gick lite fram och tillbaka. Bosse verkade säker och Affe var cool. De gjorde varsina ryck men den andre stod emot. Affe rättade till nacken och låtsades tappa koncentrationen och då klippte Bosse till. Men Affe visste vad som skulle hända och kontrade. Matchen till Affe.
Helt plötsligt backade det in en ambulans på Hjärnevallen. Ambulansföraren sprang bort till ena målet. Där låg Einar Biljett som ett större garnnystan och stönade. Han skulle göra sig till för Asta Läppalätter och visa hur han gjorde i sin ungdom när det var säcklöpning i samband med midsommarfirande. Han hoppade i säcken på vägen ner till Hjärnevallen och började hoppa. Asta sprang vid sidan och skrattade högt. Helt plötsligt där backen var som brantast tappade Einar balansen. Han föll mot Asta som fick tag i Einar och båda kom som ett klot nedför backen. Einar hade i virrvarret åkt in med huvudet före i säcken och studsade in genom grindarna som ett helt jordklot. Asta låg med skrapad armbåge och blödande knä.
När Einar Biljett studsade genom grinden ropade Pärka Sneskank glatt.
- Stopp där…får jag se på biljetten.
När bussen kom och hämtade gänget var det inte så livat på hemfärden.