God morgon! Nu firar elever och de flesta lärarna redan sommarlov. En efterlängtad tid för att glömma läxor, dokumentationskrav och en evig debatt om vad skolan ska vara. I en tid av faktaresistens eller kunskapsförakt som underblåses av trollkonton är skolan på allas läppar. Nu reser många krav på att nya ämnesområden ska införas i skolan. Allt från privatekonomi, psykisk hälsa, etik och moral, sexualitet, samtycke och relationer. Ja, listan kan göras lång på vilka samhällsproblem som skolan ska lösa. Det är tämligen enkelt att utan hänsyn till begränsande faktorer kräva att svensk skola ska lösa fler samhällsproblem. Med vad ska vi välja bort? Ämnen som är nödvändiga för att vi ska kunna värdera sanningen?
Våra elever väljer ju som bekant inte sina föräldrar, men om landets alla uppfostrare har tagit en kollektiv springnota från föräldraansvaret är det nog kört tyvärr. Låt oss satsa resurserna på de som inte får det där de ska få hemma istället för att lägga på uppgifter på skolan som den inte ska ha. Det finns i huvudsak två saker som skadar ett barns uppväxt. Det ena är att det sker saker som inte ska ske i ett barns uppväxt. Då pratar vi övergrepp, kränkningar, mobbing m.m. Det andra är att det inte sker saker som ska ske i ett barns uppväxt. Då pratar vi frånvarande närvaro. Ett tillstånd där materiellt välstånd får ersätta den känslomässiga bindning som kännetecknar föräldrar och barn. Det är allas vårt ansvar att ge det vi kan ge till våra barns uppväxt. Eller som Kahlil Gibran från sin plats mellan en kristen tro och österländska trosläror skulle sagt. Är inte Religion alla gärningar och eftertanke?
Idag återvänder vi till Kahlil Gibran och Profeten från 1923
Sedan sade en lärare ¨Tala till oss om hur vi skall undervisa.¨
Och han sade:
Endast det kan uppenbaras för er som redan ligger halvt slumrande i er kunskaps gryning.
Läraren som vandrar i templets skugga med sina lärjungar ger inte av sin visdom utan snarare sin tro och sin kärlek. Om han är vis, bjuder han er inte att stiga in i sin visdoms boning utan leder er till tröskeln av er eget inre.
Astronomen kan tala om för er vad han vet om rymden, men han kan inte överföra till er sin fulla förståelse.
Sångaren kan återge den rytm varav rymden är full, men han kan inte skänka er den lyhördhet som fångar rytmen eller rösten som återger den.
Den som är bevandrad i talens vetenskap kan berätta för er om måttens och vikternas värld, men han kan inte leda er dit. Ty en människas insikt kan inte ge en annan vingar.
Liksom var och en står ensam inför Gud så är han också ensam i sin kunskap om Gud och sin förståelse av jorden.