I den Iraeliske journalisten Ari Shavits bok säger den tidigare generalen och Irankännaren Amos Yadlin att den Iranska ledningen är övertygad om att den ¨civilisationernas kamp¨ de för är berättigad för att den dekadenta judisk/kristna västvärlden ska utrotas eftersom den är bortskämd, korrupt och oförmögen att uthärda lidande och därför saknar motståndskraft och är dömd att ruttna bort.
Några dagar efter Hamas avskyvärda attack på Israel använder Benjamin Netanyahu ett stycke ur bibeln i sin krigsretorik. Ur andra Samuelsboken tar han exemplet där Gud beordrar israeliterna att hämnas på amalekiterna. ¨ Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor. ¨ Ett sätt att rättfärdiga blodbadet som drabbar tusentals oskyldiga människor som bara vill leva sina liv.
Två religioner som bekänner sig till samma gud är för evigt på en kollisionskurs där mänsklig dialog och möten människor emellan är omöjliga. Hur är ens fred möjlig? Är en hel världsdel förvandlad till fångläger vad vi har framför oss? Lyckligtvis erbjuder även religionerna andra lösningar. Björn Wiman i DN beskriver hur Salman Rushdie hanterar hämndtankar i sin bok Kniven. Det sista hans ena öga såg var den attentatsman som attackerade honom med 15 knivhugg. Att inte hämnas på samma sätt utan att låta förövaren för evigt leva med skulden är även det en slags hämnd.
Idag några rader om vår skuld av Bruno K. Öijer
Inför Rätta
den anklagade leddes in
fattade sej kort
och sa att innan människan kom
hade träden dragit sej undan
samlats i skogar
för att ta skydd och göra motstånd
och för att ingen av oss kan svära sig fri
ett hjärtformat mordvapen bultar
bakom våra revben
och vi alla är föräldrar till våldet
vad vi gjort mot djuren och varandra
kan aldrig förlåtas