Det här är en fortsättning på den artikel som publicerades den 6/2.
OBS: Vi har fått brukarens medgivande att publicera det här.
Vi har skrivit om en brukare som blev av med sin rätt till insats enl. LSS. (boende med särskild service).
Brukaren har haft denna rätt i flera år. Helt plötsligt beslutar socialnämnden att hen har blivit mycket bättre. Detta utan något läkarintyg som styrker beslutet.
Brukaren har nu själv ordnat ett specialistutlåtande. Utlåtandet styrker till fullo brukarens omfattande funktionsnedsättningar och att de är bestående. Behovet av stöd och hjälp bekräftas även av utlåtandet.
Nedan är några citat tagna från läkarintyget.
”successivt och över tid försämring av tillståndet, numera rullstolsburen, klarar sig inte själv och har behov av mycket hjälp”.
”Starkt behov av de hjälpinsatser hen har idag”.
”funktionsnedsättningen bedöms vara bestående”.
Det här är bara några citat som belyser brukarens situation.
Brukarens ombud kontaktade socialkontoret för att gå igenom ärendet. Ombudet fick tala med två socialsekreterare samt en chef. De var inte intresserade av att träffa ombudet för att gå igenom ärendet och få ta del av läkarintyget. De ville istället vänta på att Förvaltningsrätten skickar intyget till dem. Ombudet föreslog då en träff när de fått intyget. De sade nej till detta. Ombudet tyckte att det skulle vara bra om utredaren tog del av intyget. Denna nya kunskap kanske kunde leda till en ändring av beslutet.
Det besked ombudet fick var att oavsett vad som står i läkarintyget så står Kommunen fast vid beslutet. Kommunens handläggare som helt utan medicinsk kompetens har tagit beslutet, tillmäter alltså inte ett läkarintyg något större värde.
En total ovilja att rätta till ett tveksamt beslut och uppenbarligen ingen vilja att se vilket lidande de utsätter en person för. Nu är det återigen någon som överklagar och utsätter samhället för en juridisk process för att få sin sak prövad efter ett tveksamt kommunalt beslut.
Fortsättning följer!