- Tänk att få se Åke i vit, nåja, skjorta och slips, sa doktor Gunnel när Åke Körven krånglade av sig anoraken som han haft sedan 1968. Han ser ju riktigt stilig ut.
- Stilig kanske är att ta i, sa Bosse Carlson med ett s. Ja det var han noga med att påpeka att det bara fick vara ett S efternamnet, han var liksom inte vilken Carlson som helst. Åke har kanske lämnat in den rutiga skjortan på kemtvätt eller hos biltvätten ute på Agneshög, fortsatte Bosse med ett gurglande skratt.
Åke tog ett par danssteg, snurrade runt på tå, trampade snett och hamnade hos gubbarna som just försökte få in hörapparaterna i rätt öra. Åke rätade upp sin lilla kropp, ja den låg på knappt 100 kilo numera, och ursäktade sig. Gubbarna tittade upp och sa, samstämt:
- Vaaa, och tittade på varann.
Den lille smale gubben hette något med Sven hann Einar Biljett att säga, innan gubbe två som kom från Orlunda och hade jobbat på Holms Industri vände sig mot Sven och sa:
Jag hör inte ett skit.
Åke slog sig ned hos Maj-Gull Gullviva och larvade till sig, reste sig, och sa:
- Får jag lov min sköna, rätade till slipsen men halkade igen och hamnade i knät på Gullviva.
- Så här mjukt har jag inte suttit sen Eldkvarn brann, sjöng Åke på melodin Edelweiss.
Starten på sista fikat före jul blev en glad tillställning. Alvar Trynorgel var sist på plats. Han log med hela sitt ”vackra” ansikte och såg ut som han hade tandvärk. Ur fickan fiskade han upp en blänkande ny trynorgel och bad alla att stå upp. Ja även de som bara satt som åhörare runt om på fiket. Några som var inne på fiket för att köpa julebröd visste inte hur de skulle bete sig då de redan stod upp. En liten spenslig dam från Österstad hoppade upp på en stol för att visa att hon verkligen lydde order.
- Nu sa Alvar vill jag att ni alla är med. Det är ju sista mötet före jul och jag tänkte att vi, så pekade han på Asta Läppalätter, under Astas ledning tillsammans ska sjunga O helga natt.
Sören Mörtis blev lite blek om nosen och smög som en indianspejare utmed väggen mot toan. När han passerade Gösta Lappen så viskade han:
- Jag fixar inte det här. Jag var hos öronmottagningen i måndags och de sa att jag skulle akta mig för höga ljud med tillägget, då kan du bli helt döv. Asta har ersatt Hesa Fredrik en gång när strömmen gick för ett par år sen.
Gösta Lappen rev av två bitar ur en servett och stoppade i öronen. Alvar började mjukt och fint på den nya trynorgeln att spela O Helga natt. Ljuset i taket släcktes ner. Alla stod nu upp, utan han som troligen hette Sven, samt mannen från Orlunda. Sven tittade sig omkring och sa:
- Vaa…har det hänt nåt. Brinner det eller.
När Asta klämde i med O helga natt var det ett gäng uppspärrade ögon som riktades mot henne. Ögonen krympte till springor då hon slängde av sig Tjällmosmokingen, fleccejackan, och ställde sig i operadivaställning med händerna mot bröstet och rak rygg och tog i allt vad hon kunde. Alvar gjorde allt för att höras. Men Asta var så inne i sin roll som primadonna att hon kom in på fel melodi och alla tittade sig förfärat omkring. Då slog Ubbe upp dörren till bageriet och sa med bestämd stämma som bara en bagare kan göra:
- Men vad håller ni på med. Nyss skar sig grädden och nu exploderade rågkakedegen som låg på jäsning.
Men Asta fortsatte och alla stod kvar förstummade som bildstoder. Sören Mörtis tittade försiktigt ut från toan men stängde direkt. Asta tappade luften till slut och neg djupt. Holger i Backen tog upp en applåd och nickade till alla att hjälpa till. Asta tog sats igen men då var Holger snabb med att klämma i med Men se det snöar ja se det snöar det var väl roligt ha ha och pekade ut mot parkeringen. Och tro det eller ej. Snöflingorna dansade balett därute och alla log mot snön som föll. Den lilla spensliga damen som klivit upp på en stol hjälptes ner på golvet igen av Affe med Kepsen som helt igenom var en gentleman, enligt egen utsago.
Pärka Sneskank förblev stående. Han tittade mot Lasse Lampa, liksom för att få hjälp att få fram något ljud då han på något sätt fått kramp i både öron och på stämbanden. Till sist sa han till att börja med lite väsande:
- För många år sen när jag jobbade på verkstan, så skulle jag och en kompis, ni vet Benke Brebent, ja han var lite bred i gången. Vi skulle fixa till fabriksvisslan som hade tystnat mer eller mindre. När vi stod precis intill och skulle bryta strömmen så gick visselhelvetet igång. Vi var bara en meter ifrån och MV:s vissla hördes ju ända ut till Vedemö. Det var precis som här, den gick inte att stänga av.
- Men, sa Olle Kanelbulle och kände lätt på bullen så den höll lagom värme, ni måste ju blivit stendöva.
- Joora, sa Pärka. Vi hasade oss därifrån och kom ner i takluckan och då slutade visslan ljuda. Men ljudet hade vi kvar i öronen i över ett år.
- Är det det som heter Tussetintus eller nåt, sa Svenne Asplöv.
Lennart, före detta politiker för Folkpartiet, reste sig och tackade för en fin stund så här dagarna före jul. Alla sa God Jul till varandra. Berit Brutta sa att hon önskat sig en ny morgonrock med fjärilar på. Svenne log lite illmarigt och sa:
- Hon kommer att darra som ett asplöv på julafton. Sedan viskade han till Pärka, jag har köpt en med äkörrar på…..
- Vill bara visa upp skylten jag gjorde till fullmäktigesalen på Folkets Hus innan vi skiljs åt, sa Sören Mörtis. Ja som vi var överens om. Ja den vi tänkte döpa om ni vet. Får bli en julklapp till alla tycker jag.
Sedan höll han upp en snygg skylt där det stod TRÖSTLÖST……..
Alternativet är det här sa han och vände på skylten. Där stod det med sirliga bokstäver: MYCKET SNACK OCH LITE VERKSTAD………
God Jul Önskar
Farbror Frans