Den gamla traditionen, ja den gamla vanliga kring jul, för gänget på Ubbes pågick för fullt när Pärka Sneskank gled in på fiket. Han hade varit hos tandläkaren och kollat en stifttand som var lite ”löser” som han själv uttryckte det. Förra veckan hade han klämt fast den med något eget lim som han lärde sig röra ihop när han jobbade på CEO Skinn för hundra år sedan. Det var något de hade till sömmarna i skinnpajarna. Pärka avslöjade aldrig receptet. Men nu var det hantverkaren tandläkaren som fixat gadden. Han brände av sitt vackraste leende han förmådde.
- Har du ont i magen, sa Maj-Gull Gullviva, eller har du svalt tanna.
Pärka var inte den som skrattade läppen av sig normalt. Men med en tand i funktionsdugligt skick spratt det till i gubben.
- ” Happi nu jär” sjöng Gösta Lappen, som inte förstod att dagens lilla party gällde julen. Lappen hade en stund suttit och skrutit att han redan kört flera mil på skidor i Fålehagen. Fina spår och snabba laggar ä sånt som taggar, sa han.
- Du som kommer från norr, sa Affe och satte sig på kepsen, har du kört Vasaloppet någon gång.
- Elva gånger sa Lappen och slog sig för bröstet. Hängde på Janne Stefansson ett år. Mitt snabbaste lopp. Det var 1966, första året han vann, sen vann han sex gånger till.
- Hur kom du då, undrade Bosse Carlsson.
- 583:a sa Pärka snabbt.
Olga som varit luciakandidat 1957, skruvade på sig och plockade fram en Östenssonskasse. Hon rotade omkring lite och sa:
- Gu så tråkiga ni blir när ni ska skryta om era bravader inom idrotten. Jag kom tvåa på 60 meter efter Mona Johansson på skolmästerskapet på Idrottsparken 1956. Men det är väl inget mot alla världsmästerskap ni vunnit sa hon surt.
- Vad är det du rotar efter i kachen, frågade Berit Brutta som dagen till ära hade en Ingemar Stenmarkluva på sig. Hon pekade på luvan och sa att hon fått den av Stenmark när han var på träningsläger i Motala i början på 70-talet.
- Det kan jag intyga, sa Svenne Asplöv. Ho darrade som ett asplöv när Ingemar slängde te na luva.
Olga reste sig stolt och drog upp en luciakrona ur påsen. Började sjunga Sankta Lucia, slog ihop händerna under hakspetsen och gick rakryggad runt på fiket.
- Ja, vi kan säga som det är, sa doktor Gunnel. Vi tänkte nästa vecka bjuda på ett luciatåg här på Ubbes, ja vi har fått klartecken av Ubbe. Vi kör det vid sjutiden på morron och då ska alla vara på plats. Jag har gett alla här var sin roll. Du Åke Körven får bli stjärngosse och Sören Mörtis får vara Staffan Stalledräng. Jag, Berit, Asta och Gullviva blir tärnor tillsammans med Lasse Lampa och Svenne Asplöv.
Holger i Backen skruvade på sig och sneglade mot utgången:
- Du sitter still skrek doktor Gunnel, du ska läsa julevangeliet och Olle ska gå omkring och bjuda på kanelbullar. Affe, sa hon med bestämd blick, du ska spela tomte. Men glöm kepsen, luva och skägg ska det vara.
- Äntligen får jag ta den plats jag egentligen skulle haft 1957,sa Olga. Mitt lucialinne är klart. Vi hade bara ett problem och det var att hitta en bra julbock. Så där har vi hyrt in Nisse Graan. Han är ju ledig numera och passar perfekt i rollen. Han ska bara bräka i största allmänhet.
- Nisse Graan, sa Einar Biljett eftertänksamt, vad var det som fällde honom.
- Han hade börjat barra sa Alvar Trynorgel förnumstigt.
Alla reste sig och följde i Olgas släptåg genom fiket och ut genom bageriet, runt huset och kom in igen. Väl innanför dörrarna tog alla gäster upp en spontan applåd och Alvar Trynorgel slog till med Stilla natt på munspelet, stående på ett bord, som avslutning. Intet öga var torrt.
- Gruppen El Ubbema är bildad, ropade Asta Läppalätter, och oss kan banne mig ingen lägga ner.