Vi skriver om skolan för att vi älskar våra barn och för att vi vill att de ska växa upp till fritt tänkande individer som lär sig strukturer via bland annat språk, matematik, litteratur, historia och kultur. Alla viktiga delar för att utvecklas som människor. Vårt samhälles styrelseskick förutsätter delaktighet och en utbildad/ bildad befolkning. Vi ser hur psykiska diagnoser och sjukdomar ökar hos våra unga och i många fall fortsätter upp i åren om vi som samhälle inte i tid tar tag i problemet.
När både Fontänhuset och El Sistema får stryka på foten för besparingar är de två offer för den stuprörsekonomi som råder hos våra politiska budgethantverkare. Vad ett dygns vård på en psykiatrisk klinik kostar, är den typ av kostnad som hålls nere av verksamheter som Fontänhuset. Det råder idag konsensus inom forskarvärlden att den verksamhet som bedrivs i Fontänhusen resulterar i minskade kostnader för samhället. Ett antal vetenskapliga studier visar minskade kostnader för sjukvård, socialt stöd från kommuner och sjukersättningar från staten.
El Sistema startades i Venezuela 1975. Idag finns verksamheten i 70 länder. I Sverige finns drygt 100 kulturskolor, skolor och förskolor som använder metoden. Tusentals barn går i verksamheten. Genom att spela och sjunga tillsammans i orkester eller kör ges unga en möjlighet till en positiv framtid. Genom att upptäcka glädjen och skönheten i konsten ges barnen verktyg att skapa drömmar och mål med egen drivkraft. Att verka för ett inkluderande samhälle löper som en röd tråd genom verksamheten. Idag ser vi exempel på att en tonåring placerad på ett LVB-hem kostar upp till 1,5 miljoner per år. Då är det inte så svårt att se hur långsiktigt fungerande verksamheter har inverkan på samhällsekonomin.
När kommunfullmäktige i måndags återremitterade frågan om evenemangsstrateg kanske ett litet utrymme skapades för att El Sistema och Fontänhuset kan få plats i bildningsnämndens förslag. Kan vi hoppas på att politikerna har en vidare syn på samhällsekonomin i vårt komplexa samhälle?
Nu är det dock inte som politikerna säger en ekonomisk fråga utan en ideologisk. Så länge vi har politiker som aktivt motarbetar ett inkluderande samhälle blir det så här. Tyvärr spelar ett antal nickedockor med och anför de ekonomiska argumenten som inte håller. Det här är en ideologisk fråga och hänger ihop med jakten på den fria kulturen och därmed på medborgarnas rätt till frihet i ord och tanke. En blind tro på en sedan länge havererad marknadsliberal tanke har säkert även sin del i fenomenen.
Återigen är det inte de skräniga främlingshatarnas retorik som skrämmer. Det är den tysta majoritetens ovilja att bemöta argumenten utifrån en sund idé om hur vi tillsammans ska bygga vårt samhälle. Det blåser kallt i folkhemmet.