I en tid när kvällarna blir mörkare är det kompakta mörker som omger oss som oroar många. Vi Granskar uppmärksammar just nu skolan ur flera aspekter. Överger vi våra unga genom att inte ge dem den introduktion till vetenskap och konst vårt samhälle är beroende av? Låter vi tyckandet överrösta fakta? Kastar vi för alltid bort nycklarna till en vuxenvärld genom hatretorik, rasism och avhumanisering av mänsklig kommunikation? Är det bara rädslan som ska leda oss framåt?
Idag några rader av Olof Lagerkrantz från 1937:
Program
Det ropar nära och fjärran
en sällsam kör.
Jag ligger vaken om natten
och hör.
Det stiger händer ur mörkret
och trevar kring.
Min tanke flyger i dimma
i ring.
Jag ligger stel på mitt lakan
med panna våt.
Vem lägger i tysta timmar
försåt?
Jag vill stå upp och bekänna
min mänskotro
och tala min egen oro
till ro.
Jag tror på en jordisk lycka
ur enkla ting:
ett bord, en lampa,
en ring.
Så blir vad handen kan fatta
ett tryggt program.
Ur jordiska ting skall
Ljuset gå fram.
En vanlig trädgren att hålla,
ett bröd, en kniv,
och skugga och död förvandlas
till liv.