Vinden låg på. Den stora Asken vajade oroligt fram och tillbaka. Regnet piskade mot en ensam cyklist som gled mot Ubbes som en Vätternsnipa som helt förlorat kursen. Inne på fiket pekades det mot den halvt skeppsbrutne och det skrattades hjärtligt. Alla kommenterade hans märkliga färd. Men dagens hjälte ruskade av sig den värsta blötan och gled in på Ubbes under applåder.
En man i övre tonåren, född -46, reste sig och sa grattis samt uppmanade till ett fyrfaldigt leve. Han var övertygad om att ett födelsedagsbarn seglat in på fiket.
Den församlade menigheten stämde in och några reste sig och ropade grattis. ”Mörtis” som cyklisten kallades hette egentligen Sören Karlsson och hade en liten skuta i Mörtviken, som han sa själv. Skutan var döpt efter hans fru som bar det vackra Maj-Gull med mellannamnet Vivan. Hon kallades sedan barnsben för ”Gullviva”. Mörtis hade opererat ett bråck för någon månad sedan men var nu på hugget igen.
– En sån här dag vill man ju inte missa sa han, Kanelbullens dag, plus att man får en applåd för att operationen blev lyckad.
– Så här roligt har det inte varit i Motala sedan han den där falske greven härjade under en vecka i stan, sa Olle som var inne på sin andra kanelbulle.
– Han lurade upp alla i stan, alla höjdare med Thore Blå i spetsen och många stora företagsledare lät sig luras. På läroverket höll han morgonbön och bodde gjorde han på Stadshotellet. Grattis ska kanske tilläggas. Tills han åkte dit vill säga.
– Herregud så dom åkte på röven, sa Pärka Sneskank, som understundom kunde vara lite vulgär. Kallade han sig för Greve Oxenstierna eller nåt sånt.
– Stämmer precis sa Affe. Men han hette väl egentligen Pertti Lindgren och var tangosångare från Finland, och visst hade han väl varit förlovad med 76 damer.
– Det var en riktig karl, skrattade doktor Gunnel, som egentligen varit undersköterska på lasarettet men var väldigt bevandrad, enligt egen åsikt, i medicinska frågor.
– Att han bara hann med, sa Olga som var luciakandidat 1957. Jag träffade nog inte honom, vad jag kan minnas i alla fall.
Samtalet kom in på sanningen att kommunen nu vänt bandyn ryggen totalt. Inga pengar och ingen is under tak är budskapet. Men de 295 miljonerna som redan var klara undrade någon. Var blev de av? Gick de till representationskontot? Eller till en ny simhall?
- Har ni hört förresten, sa Einar Biljett, f d biografvaktmästare, att den nya simhallen är på papperet redan klar. I den här stan får man räkna det som bombsäkert om man har lätt för att tro på sagor.
- Men det är väl Lalandia som styr allt det här ihop med han trollkarlen Serneke, sa Lasse Lampa, som var f d politiker och hade hyfsad koll på hur det brukar gå till.
Lasse fick varje fikastund frågan hur det står till med jätteprojeket Lalandia. Han var lite klurig med sitt svar. Ett svar som alltid löd.
- Det är som med nya ishallen…Det ligger på is än så länge.
Bosse Carlsson som suttit tyst under fikat harklade sig plötsligt och sa med allvarsam min:
- Jag träffade en gubbe, ja kille då, han är ju bara 72, som sa att de som uttalar sig i radio, TV och i tidningarna inte är dom som uttalar sig.
- Och vad har du haft i kaffet? Andas på mig.Kommentaren kom från Mörtis
- Det här är från säker källa. Dom som framträder är inte dom som framträder.
Affe tänkte ringa ambulans. Mörtis såg att det var uppehåll i regnandet då Bosse sa:
- Jag tar det här vid nästa veckas fika, det är liksom lite svårt att förklara.
- Jag säger som politikerna, sa Mörtis, när han gick mot dörren. Jag förstår inget.