Kan man göra mycket annat efter alla de turer som är uppvisade i Ishallsfrågan? Att ta ställning för IFK Motala och de motalabor som brinner för idrott och som samtidigt tycker att idrotten är en viktig del av varumärket Motala är inte populism. Grenen är ju annars relativt populär bland dem som vill adressera budskap till våra väljare.
I debatten har röster hörts, som ser samhällsuppdraget hotat av vidlyftiga löften och där samhällets kärnuppgifter förs fram som viktiga. De har givetvis rätt i en tid när rikspolitiker i åratal gjort allt i sin makt för att montera ned välfärden och utsatt de mest utsatta för ett marknadsliberalt experiment utan motsvarighet vid en internationell jämförelse. När de allra svagaste säljs ut till förmån för ackumulation av kapital och förflyttning av samhällets gemensamma intäkter till finanskapitalet är det lätt att spela ut både det ena särintresset mot det andra. Vi ser det inte minst i den svekfulla debatten om effektiva klimatåtgärder. Här kan vi identifiera populismen som idé.
Det som i grunden upprör ett flertal motalabor är nog inte argumentet att välfärden behöver resurser. Det väljer nog de flesta med barn i skolan, de med föräldrar på äldreboenden, anhöriga till handikappade och de som sitter fast i vårdköer med en osäker framtid i sikte.
Varför är nu den lokala upprördheten så befogad? Jo, faktum är nu följande: Fram till att anbuden om ishallarna öppnades under våren var ju 295 miljoner reserverade för ishallarna. Efter det att anbuden öppnades så var prislappen på knappt 400 miljoner. Det var väl ingen som blev förvånad av detta. Dessutom hade flera i civilsamhället påtalat att kostnaden skulle dra iväg. Det var ju inte direkt nya kulramar som behövdes för att räkna ut notan för de palats som MVT lydigt visade upp på helsidor. När nu behjärtansvärda insatser i välfärden används som argument för att stoppa projektet liknar det populism. Var är hedern och den förmåga att infria löften som sedan länge är lovade väljarna? Det här är allvarligt, förstärker politikerföraktet och raserar på sikt vårt fina samhälle.