När vi betraktar universums oändliga storlek och dess ålder slås vi lätt av tanken att det borde funnits civilisationer som är eller har varit smartare än vad vi är. Nu undrar vi kanske om även de på ett effektivt sätt försökt ta död på sig själva som varelser och som civilisation? Människan är det enda djuret på jorden som vet att det ska dö. Det är samtidigt den enda varelsen som tillsammans och i samarbete kan avgöra sin egen och efterkommandes framtid. En mänsklig rättighet är tak över huvudet, tillgång till näringsrik föda och rent vatten. En rättighet vi nu med accelererande hastighet förvägrar en större del av mänskligheten. En pågående klimat och – miljökris ställer krav på oss alla som går långt bortom kortsiktiga ekonomiska mål och maktstrider i den mänskliga populationen. För att klara våra globala utmaningar krävs att vi på ett internationellt, nationellt, regionalt och lokalt område agerar långsiktigt och hållbart. Då kan inte lokalpolitiker lägga sig platt inför kortsiktiga privatekonomiska mål.
När Naturskyddsföreningen i Motala i en debattartikel kritiserar Motalas bristande planering och avsaknad av helhetsperspektiv gör man inte det utifrån ett särintresse. De frågor som Naturskyddsföreningen aktualiserar är inget särintresse för föreningens medlemmar. Det är ett intresse som troligen avser allas vår framtid och rätt till att leva i ett hållbart samhälle. De detaljer som föreningen pekar på är oroväckande ur ett demokratiskt perspektiv. De pekar nämligen på ett förhållningssätt till demokratin som inger oro. Två av våra politiska partier framför åsikter om att de är emot ett förslag om exploatering av Tegelviken, men stöttar förslaget av något slags lojalitet med ett annat parti man bildat majoritet tillsammans med. Var finns den lojalitet med väljarna som hela systemet bygger på?
När Motala för något år sedan genomförde en tveksam upphandling av näringslivstjänster gick uppdraget till ett lokalt företag. Upphandlingen genomfördes samtidigt som den politiskt valda revisionen genomförde granskningen av kommunens näringslivspolitik. Nu finns en drivande part i Tegelviksprojektet i form av ett privat bolag vars VD även sitter i styrelsen för det bolag som i vissa frågor ska företräda medborgarna gentemot det privata näringslivet. Varför reagerar ingen på en så uppenbar risk vid en framtida affär? Förstår man inte bättre? Projektet har även en juridisk aspekt som för att kunna genomföras kräver ett allmänintresse som lär vara svårt att motivera. Strandnära bostadslägen är ingen mänsklig rättighet. Det är däremot en trygg livsmedelsförsörjning, rent vatten och luft att andas. Tillväxt i all ära, men kortsiktiga ekonomiska vinster riskerar att bli missväxt. Att bygga vårt framtida samhälle är en grannlaga uppgift och att involvera civilsamhällets kunskap och erfarenhet är nog en förutsättning för att lyckas.
Samtidigt rullar Riksbyggens intresse via nya detaljplaner på och aktualiserar både kvalitén på en översiktsplan och den roll som vår länsstyrelse ska ha i förhållande till att skydda riksintressen mot exploatering. En kort tillbakablick på Motalas misslyckade detaljplaneprojekt borde kanske mana till eftertanke och en liten fundering på varför saker och ting inte blir som man vill. Att växa inifrån och ut istället för utifrån och in är en aspekt. Den andra tunga aspekten är turerna med länsstyrelsen och Riksbyggens förvärvsrätt av jordbruksmark. Varför är det inte fler som reagerar i offentligheten?
I den lokala debatten framförs ofta Motalabornas negativa attityd och ovilja till förändringar. Att rikta konstruktiv kritik mot politiskt fattade beslut är en del av demokratin och det är endast genom en levande politisk dialog som vi kommer att kunna utveckla samhället på ett för alla medborgare bra sätt. Det finns gott om påtryckare med ekonomiska muskler som försöker påverka våra folkvalda och en del av att bibehålla balansen både i press och politiska rum är att låta civilsamhället via frivilligorganisationer upphäva sin röst.