När det idag välkända fastighetsbolaget SBB började köpa upp samhällsfastigheter var det många som höjde på ögonbrynen. Varför skulle vi lämna över gemensam egendom till det privata kapitalet? Hur räknade kommun och regionpolitiker runt om i Sverige? Och hur kunde så kortsiktiga ekonomiska konsekvenser få ta tag i hjärncellerna på våra folkvalda?
När nu bolaget SBB har problem och affärsmodellen möter ökade räntor och ett finansiellt klimat som med en klockas regelbundenhet uppenbarar sig igen är det många som bara suckar. Enorma summor har de sista åren flyttat från samhällsbehov till privata fickor via värdestegringar på fast egendom. Modellen bakom samhällsfastigheter var att köpa av det allmänna, skriva långa hyresavtal med samhället och sedan värdera upp fastigheten baserat på hyran. En het finansindustri (industri?) belånade gladeligen objekten baserat på våra hyresinbetalningar. Behjälpliga med det här var diverse konsulter som inte kunde hjälpa samhället att värdera upp fastigheterna, men väl i privat ägo blev det lite lättare.
Nu pratas det i vårt regeringskansli att sonderingar på ¨marknaden¨ visar att det kan finnas intresse från internationellt kapital att investera i bland annat samhällsfastigheter. Kanske ¨cowboysarna¨ är lite sugna. Deras skuldtak på 31 400 miljarder dollar börjar ju släppa lite från fogarna nu. Vän av ordning konstaterar att till och med Bo Lundgren tycker att samhället via kommuner och regioner ska köpa tillbaka nu. Lite spännande eftersom kalkylen redan från början förutsatte att vi skattebetalare skulle betala kapitalkostnad och vinst för de sålda fastigheterna till aktieägarna. Nu har man kommit på att kommuner och regioner kan låna billigare än privata aktörer eftersom vi medborgare alltid ställer upp med säkerhet i form av våra skattepengar. Att sedan välfärden får stryka på foten när vi rycker ut och räddar fastighetsskojarna är något vi får på köpet. Tänk vad tankens kraft ändå kan få gamla finansmarknadsministrar till. Förslaget till alla lokalpolitiker: Ge ett skambud och låt aktieägarna ta smällen. Då kanske vi kan få ner hyran så att våra skolbarn till och med får titta i någon bok. Tyvärr råkar en del småsparare lite illa ut på det här sättet, men vi kan väl inte återigen rädda gåsleverkonsumtionen eller låta Blackrock bli ägare till delar av vår välfärd.