Ordet populism beskrivs ofta nedsättande, som ett sätt att avvisa ett förslag eller en politisk motståndare. Försök har gjorts för att på ett mer neutralt sätt försöka beskriva det fenomen som de senaste åren sprider sig över världen. Förenklat går det att säga att populismen har med synen på kunskap att göra. Populisten använder ofta begreppet ¨sunt förnuft¨ och instinkt medan den liberale demokraten ser på kunskap i termer av rationalitet och expertis. Någon har sagt att postsanningens tid är en kamp om den kunskapsmässiga auktoriteten och människors olika syn på bevis och undersökningsmetoder i en svår splittrad tid.
Som ideologi är populismen tämligen tunn eftersom den inte vilar på en övergripande teori om samhället och dess sakpolitiska innehåll ofta är minimalt. Vi ser idag en utbredd kunskapsförnekelse även bland folkvalda och en debatt som alltmer handlar om att håna eller förringa en motståndare. Det finns tre övergripande teser som populister grundar sin retorik på. Tanken om en enhetlig folkvilja. En uttalad anti – elitism. En tydlig antagonism: Uppfattningen att det råder en motsättning mellan folket och en moraliskt korrupt elit.
Ett annat utmärkande drag för populister är motståndet mot pluralism. Demokratin i sig är ju pluralistisk eftersom den utgår från olika åsikter som bryts i det demokratiska samtalet om sakfrågor. En populist känner sig ofta övergiven av den representativa demokratin eftersom den alltmer har rekryterat politiker från den akademiska eliten. Samtidigt har den ekonomiska ojämlikheten ökat och många har inte hängt med i den hastighet som krav på individ och teknisk utveckling har rört sig.
I det här sammanhanget är den kommunala demokratin viktig. Endast där kan den vanlige väljaren känna igen sin politiker och skapa sig en kontakt med en lokal beslutsfattning. Då är det särskilt olyckligt att även folkvalda på sociala medier hejar på populistiska uttryck som lätt misstolkas av människor med oförmåga att skilja på sak och person. Det är på den lokala politiska arenan vi kan rädda demokratin genom att involvera civilsamhället och stärka den demokratiska dialog som bygger på fakta och olika åsikter om hur vi bygger framtidens samhälle för alla.
I Motala har vi upptäckt hån och trakasserier mot människor som utnyttjar sin demokratiska rätt i ett samhälle som har till uppgift att värna demokratiska principer och samtidigt skydda individen mot övergrepp från myndigheter. Vid flera tillfällen har vi mött människor som är rädda för att uttala sig eller berätta om vad de varit med om. Rädda människor skapar ingen bra grund för demokratin. Attacker förekommer i form av kritik av ett oberoende rättsväsende som har till uppgift att följa en lagstiftning som i ett modernt samhälle tenderar att bli alltmer komplicerad. I det ena fallet ska vi låsa in lagöverträdare och kasta bort nyckeln och i andra sammanhang ska vi runda lagstiftningen.
I ett öppet samhälle kan vi inte stoppa alla nättroll och folks uttryck på sociala medier, men vi medborgare kan försöka att stoppa de värsta avarterna genom en dialog om sakfrågorna. Nu när det kommer till vår kännedom att det numera även ingår trakasserier mot medborgare som är engagerade i samhällsfrågor är gränsen för länge sedan passerad. Nu måste våra folkvalda kliva fram och tydligt meddela var de står i demokratifrågan. Ingen får som fladdermusen rygga för ljuset. Demokrati, öppenhet och rättssäkerhet kan lätt tas ifrån oss. När det har skett är det redan för sent.