När upphandlingen av ishallar igår avbröts väcker det återigen frågor om vad som pågår i vår vackra kommun. Vi står återigen med en överklagad detaljplan och ett projekt som inte blir av. En fråga är varför det är så svårt att ta till sig av den verklighet som har drabbat oss alla? En verklighet som många idag måste navigera i för att klara hushållskassan och kunna bo kvar i en bostad vars bostadskostnad på grund av energipriser och kostnad för kapital har skenat. De två anbud som till slut utvärderades av Motala Kommun översteg vida de 295 miljoner som var avsatta för projektet. 376 respektive 440 miljoner inklusive optioner är inte direkt nära. Vi ska till anbudsnivån även lägga det interna projekteringsarbetet både på ishallarna och den detaljplan som skulle möjliggöra bygget. I ishallarnas fall är summan säkert 15 miljoner och övrigt detaljplanearbete några miljoner till.
Många medborgare är besvikna för att återigen bli bedragna på den ishall som alla bandyvänner så hett eftertraktat och som har diskuterats i ett tiotal år. Andra ser till ekonomin och får dagligen signaler om neddragningar i skolan och andra verksamheter och även nya hål uppstår att stoppa pengar i. Med de anbud som tillkännagavs igår är summan för de tänkta nya hallarna uppe i närmare 40 miljoner per år eller över 100 000 kr per dygn. Nu gäller det för kommunen att presentera ett realistiskt alternativ för en misshandlad bandyklubb. Ett alternativ som både är attraktivt för kommunens ekonomi och för de krafter i civilsamhället som via idrotten bidrar med så mycket positivt för Motalaborna.
Frågan vi alla borde ställa våra folkvalda är varför det blir så här. Är det bara okynne att Motalaborna överklagar? Är Motala en kommun av rättshaverister? Har en maktbekräftande journalistik kanske även påverkat folkopinionen och tillåter inte den debatt om de bakomliggande orsakerna som borde föras? Var är de tjänstemän som i kraft av sin sakkunskap ska tala om för politikerna vad som är realistiskt och rimligt? För det finns väl ingen som på fullt allvar trodde att 295 miljoner skulle räcka. Varför gasar våra folkvalda på utan rim och reson? Hur kommer det sig att uppfattningarna om vad som står i plan och bygglag och miljöbalk är så olika mellan de överklagande och tjänstemännen som hanterar planärenden? Hur uppfattas vi av de leverantörer som lägger ned tid och engagemang på anbud som redan från början är dömda att bli ratade?
För vårt Motala och för vår demokrati vore en debatt om varför det blir så här nödvändig. Av kommentarer på sociala medier och i andra forum ser vi att polariseringen ökar i takt med att tolkningen av lagstiftningen ser så olika ut. Vi ser även medborgare som drar sig för att utnyttja sin demokratiska rätt. Ett mycket oroande tecken för den demokrati som våra folkvalda är satta till att försvara. Återigen är det läge att påpeka att de förnuftsmässiga och moraliska ställningstaganden som ligger till grund för demokratin fortfarande gäller. Demokratin lyssnar på sina medborgare för att den anser att de förtjänar det. Besluten som fattas ska även vila på kunskap och fakta. Kunskapen hos flertalet är högre än hos några få. Det borde vara ledorden för att samverka för Motala.