Den polske guiden tittade på var och en av oss och sade: ¨Jag har bara en sak jag vill säga avslutningsvis. Det här utfördes av vanliga människor med vanliga liv. Högt utbildade personer med familjer som de höll kära. Glöm aldrig det! ¨
Det här inträffade för några år sedan som avslutning på en guidning i Auschwitz Birkenau. Ord som vi som var där aldrig kommer att glömma. Det vi bevittnade under den dagen kommer för alltid att finnas som en tatuering i vårt inre. Det tog Nazisterna några dagar att avskaffa demokratin i Tyskland och att ge en galning tillåtelse att utföra illdåd mot mänskligheten som sedan historiens början och fortfarande är en del av mänskligheten.
Det är idag 78 år sedan ryssarna gick in i Auschwitz Birkenau och befriade de som överlevt dödslägren. Den här dagen uppmärksammar vi minnet av förintelsen.
När monoteismen (tron på en gud) vann terräng och som resulterade i att judar , kristna och muslimer tror på samma gud trodde kanske några för tusentals år sedan att det skulle räcka. När vi nu upplever ett hänsynslöst krig i vår närhet och koranbrännande individer i vårt land lyser bokbålen i vårt minne. När näktergalen sjunger är det för att lysa upp det mörker av okunskap som ibland försöker ta över våra sinnen. Låt oss tillsammans lysa upp mörkret!