Det börjar med ett papper och en penna. Det fortsätter med kunskapen om hur man skall hålla en penna. Sedan följer det första strecket och snart nog formandet av den första bokstaven. Några bokstäver blir till ett ord vi kan ljuda. Flera ord blir till en mening. Sedan kommer förståelsen av meningen, själva meningen med meningen. Meningarna blir till stycken, kapitel, berättelser och böcker. Böckerna blir till litteratur som den duktige läraren varligt låter sina elever upptäcka. Språket blir grunden för oss att upptäcka och lära andra språk. Kunskapen ger oss förståelsen av världen, människan, historien och själva livet.
I staden utan bokhandel är paddan ständigt närvarande i skolan och vi tänker kanske inte alltid vilka som ligger bakom den explosion av tämligen kostnadseffektiva läromedel vi använder. De paddor vi kysser förvandlar inte alltid eleverna till prinsar. Googles syfte är ett annat. Lydiga konsumenter under övervakningskapitalismens algoritmer tjänar några få stora aktörer i den nya ekonomi som växt fram.
Den diskussion om litteraturkanon som nu växt fram är ett tyst men ack så flagrant ingrepp på individens rätt att själv söka kunskap om det samhälle som finns omkring oss, ta del av olika åsikter och med skydd av en stark rättsstat själv få framföra åsikter. Det är exakt de tankar som framförs i länder som Ungern. Skapa en ¨illiberal¨ demokrati, styra rättsväsendet, förbjuda fri press och ta kontroll över vad som lärs ut i skolorna. Går det att mäta avståndet mellan en litteraturkanon och offentliga bokbål? Pratar vi två val eller fyra mandatperioder eller kan det gå fortare?
När Liberalismens grundvärderingar görs till extremer av libertarianer och när tveksamt avlönade ekonomer kallar sina läror för vetenskap är vi illa ute. Vi skapar en feg kapitalism som vänder på begreppet riskkapitalist. Riskminimering via en offentlig inkomstkälla är vi alla medskyldiga till att ha släppt fram och det civilsamhälle som borde vara grindvakt släpper loss på Hemnet utan att avslöja den slumbebyggelse vi odlar i oss själva. Har självbedrägeriet blivit en del av vårt DNA?
Nu återstår bara att ta fighten för våra barnbarns skull. Kyss paddan varligt och gå försiktigt på den matta våra barn och barnbarn lägger ut. Du går på deras drömmar om framtid. Gå till biblioteket med era barn och barnbarn!