¨Att säga om det som är, att det inte är, eller om det som inte är, att det är, det är falskhet. Men att säga som det är, att det är, eller om det som inte är, att det inte är, det är sanning.¨ Ur Aristoteles Metafysik.
När Cusamus redan på 1400-talet lanserade begreppet ¨icke vetandet¨, var han något på spåren. Han ansåg att allt vårt vetande begränsades av en diffus vägg där ¨icke vetandet¨ huserade bakom. Inte någon pusselbit som saknades, utan ett helt begrepp som omslöt allt vetande, eftersom konsekvensen av våra beslut var okända för oss. Han lanserade begreppet ¨ratio¨, ur vilket ordet rationell härstammar. Ratio är de mätbara klossar av vetande som går att sammanfoga, mäta och ordna i former och strukturer. Han ansåg att förnuftet utan begreppet ¨intellectus¨ var oförnuftigt. Ratio är beroende av intellectus som står i kontakt med icke vetandet och fångar upp vad eller som Cusanus kallade vadheter. Oändliga horisonter av vadheter kan levereras till ratiot. Alltså vad som skall mätas och räknas.
Att tänka på förnuftet som mätandet och räknandet är idag vedertaget, men varför har vi inte en bättre dialog om intellectus och vadheterna? Det är här vi måste gå samman för att komma med olika vadheter. Våra politiker måste ta sig tid, orka att möta de olika vadheterna. Den här dialogen saknas ofta före våra beslut och riskerar att göra ratiot till enda beslutsunderlaget.
Förnuftets röst i Aristoteles skepnad inbillade sig att vårt vetande var indelat i Episteme, Techne och Fronesis.
Episteme är vad vi idag skulle kalla för vetenskap, men för Aristoteles var begreppet den teoretiska, generella och abstrakta kunskapen. Exemplet är de sanningar som formar fysikens och den logiska matematikens lagar.
Techne är vad vi kanske skulle kunna kalla praktisk kunskap. För Aristoteles var det förknippat med framställning och inte med handling. Skillnaden är att handlingen är sitt eget mål och framställningen leder till en viss produkt. En målinriktad kunskap som har sitt mål utanför själva handlingen.
Fronesis skulle vi idag kalla för klokskap. Fronetisk kunskap kräver överläggning, omdöme och förståelse för det situationsunika. Hur vi i en viss situation tillämpar regler eller bemöter människor är fronetisk kunskap.
När utbildningen började utesluta grundläggande kunskap om vår kultur och vad som format oss och de samhällen vi lever i hände säkert något. Vi kan ha fel, men lite ¨gammal ¨kunskap är bra att ta fram ibland. Eller varför inte känna lite på den vägg som skiljer tvärsäkerheten och icke vetandet.
Fortsättning följer!