– På något sätt måste vi hjälpa till, sa Sören Mörtis. Vi kan inte låta grabbarna styra och ställa och skämma ut sig. Ja, de flesta är grabbar där på toppen. Det kan väl inte var så svårt att få igång en form av utbildning.
– Ja, sammantaget så har vi ju erfarenhet både från olika yrken som i föreningslivet, tillade Arne Tvärstopp. Med all kunskap som vi har i ryggsäcken så kan vi göra jobbet.
– Ja och då kan ju drömmarna i kommunhuset fortsätta sitta och fantisera om de stora projekt som de yrar om.
– Och som det bara blir pannkaka av, fyllde Maj-Gull Gullviva i. Jag kan starta med att ställa upp som lärare i trädgårdskunskap.
– Bra jobbat, sa Egon Plösen. Jag tar gärna fotbollsdelen. Ja, idrott som helhet. Jag lirade ju många år i Fågelsta och var i kanonform när vi mötte Klockrike i en avgörande match. Ja, vi slogs om att flytta upp ett snäpp i seriesystemet. Vi låg båda i topp och på samma poäng i sexan.
– Hur gick det? undrade Maggan Bardot som var mer eller mindre ointresserad.
Hon hade kammat till en Brigitte Bardot frisyr och vräkt på spray så håret såg ut som en ballong från Skänninge marken.
– Vann ni matchen eller?
– Vi fick en straff när det bara var 2 minuter kvar. Jag stegade fram som vanligt, la bollen till rätta på krithögen som markerade straffpunkten. Tänkte köra med vanliga finten. Titta åt höger för att lura målvakten, gunga till med höfterna, luta mig åt höger och klämma till med vänstern. Men precis när jag träffade bolen såg jag att plösen på dojan hoppat ur läge.
– Missade du? undrade Oskar Görmätter som slagit till på en leverpastejmacka.
– Yes, sa Egon. Plöshelvetets fel.
För att komma på rätt spår så avbröt Sören Mörtis det ledsamma inslaget från Egon, som precis skulle berätta att allt skulle avgöras på straffar. Som Klockrike vann.
– Nu gäller det Campuset, sa Sören. Drömfabriken, som kommunhuset numera heter, har drömt om att universitetet i Linköping skulle dra igång utbildningar på lite högre nivå på gamla Statt. Ja eller Utedasset som det kallas numera. Det är där vi kan träda in och rädda hela kalaset med allt vårt kunnande.
– Men, sa Åke Plätta Nilsson. Var det Champis dom skulle börja tillverka på Statt?
– Ja gillar ju Pommac, sa Åke Körven, och Pucko.
– Sluta nu! sa Sören Mörtis. Det är Campus vi talar om. En utbildningsform som de trodde att universitet skulle öppna här och som skulle dra hundratals elever till Motala.
– Jag var rätt bra i geografi så jag kan ta den delen, sa Olle Krål. Kan Östergötlands städer utantill.
– Jag tar gärna något med kultur, sa Mona i Vedemö. Jag var med i en buggtävling på Gillet på 60-talet och hamnade på en andraplats.
– Jovisst, sa Svenne Asplöv och darrade till. Jag och Berit, min lilla brutta vann ju. Du dansade väl med Olle? Var det då han bröt foten?
– Om ni inte misstycker så tar jag den mest seriösa biten i undervisningen sa Olga, f d luciakandidat 1957. Jag tar gärna tjänsten som religionslärare, eller kristendom som det hette på min tid. Jag kan lärjungarnas namn utantill.
– Ja, sa Alvar Trynorgel Det blir väl musikundervisningen som faller på min lott. Min lilla Asta är duktig sångerska och tar körsången.
Britta Munnaglapper reste sig hastigt tog ett djupt andetag och smattrade med läpparna. Men Sören Mörtis avbröt henne snabbt och sa.
– Nu är det ju så att den undervisning som kommunen inbjöd till gällde ju att få till ett Champions Leaguelag. Ja de som kommit till stan från något land på andra sidan jordklotet och som påstods lira i något engelskt lag visade sig vara arbetslösa takläggare som inte hade en aning om fotboll.
– Det låter som trojkan som bestämmer i Motala, sa Pärka Sneskank Vet och kan allt och drömmer över en kopp kaffe. Men allt blir hoppfadderittan lej.
– Kan vi inte starta ett eget universitet med en käck slogan i stil med.” Här har ni gänget som sammantaget har över 900 års erfarenhet”, och en bild på Ubbianerna när vi står på stranden ute i Varamon i Tarzanbadbyxor och Esther Williamsbaddräkt, leopardmönstrad.
Åke Plätta log försiktigt och sa till Kassandra i kassan.
– En Champis och en mandelkubb.
Vände sig till gänget som skrattade och klappade händerna och sa:
– Jag tar gärna vaktmästarjobbet. Har nämligen varit dörrvakt i klass 4 på Södra skolan.