God morgon! Idag är det påskdagen. En dag som andas hopp och väntan på något ljust. I MVT och Östgötatidningen uppmärksammas att opposition och lokalt styre har lite olika åsikter. Så ska det vara i en demokrati. Vårt styre tycker att vi behöver framtidsfokus och inte tillbakablickande kritik. Vi får hoppas att de inte menar kritik generellt. Det finns givetvis en risk att man som kritiker av politisk och ekonomisk makt känner sig som gnällspik. Nu har vi ju som tur en press som är bra på att fokusera på god matlagning, spännande idrott och jättelika annonser med kommersiellt utbud. Det får väl anses väga upp en del gnällspikars otrevliga petande i verkligheten. Det är trots allt lokala beslut som påverkar människors vardag och lokal bevakning behövs.
I nyhetsflödet ser vi bland annat en undersökning om den utbredda tystnadskulturen i samhället och hur ett bristande ledarskap framförallt lägger munkavle på både anställda och chefer. Det är som om visselblåsarfunktionen inte existerar. Samtidigt plågas vi i västvärlden av mycket låga födelsetal och en mycket farlig utveckling i skolan. Inte minst i Motala är skolan något som bör uppmärksammas. Samma sak gäller den åldringsvård som just nu skakas av exempellösa skandaler där välfärdsoligarker låter gamla och sjuka fara illa för profitens skull. När vi skakades av Caremaskandalen för 15 år sedan skrek många på förbättringar, men bolaget som idag heter Vardaga fortsätter att skörda pengar i omsorgen om våra gamla. Här är det kanske dags att berätta att det är framåtblickande att försöka göra något av både skola, vård och omsorg. Det är inte tillbakablickande kritik. Att försöka förändra är inte tillbakablickande.
När föreställningen om varför vi gör saker och ting och vad som motiverar oss började sprida att egen vinning var allenagörande började raset för en stor del av vår offentlighet. Att tro att egen vinning fungerar lika bra på att förmedla kunskap, vårda sjuka och gamla som att tillverka bilar och kokosbollar är en uppfattning som få orkar stå emot. Den här föreställningen går hand i hand med att människan inte längre är beroende av något eller någon. Vi är inte bara individer. Vi är samhällsvarelser. Något som vi kanske glömt är den svåra konsten att vara människor.
Nu får vi kanske hjälp att se ljuset i den tunnel av mörker som breder ut sig i totalitära tendenser i form av autokrati och kleptokrati. Senast symboliserat av Cowboysarnas vilja att stänga ner källor till information, styra högre utbildning och våldta rådande rättsordning. Förändringen kommer av alla människors små steg till upplysning, utbildning och förmåga att organisera sig utanför maktens sfärer. Det är det ljuset som kommer att tränga fram. Kanske är ett citat från Spinoza aktuellt än idag: ¨Människor som styrs av förnuftet eftersträvar inget för egen del som de inte också önskar för resten av mänskligheten¨. Det moraliska ¨bör¨ kompletterar vetenskapens ¨är¨. Det skiljer genuina framsteg från simpel behärskning. Mänsklig blomning i form av liv, hälsa, lycka, frihet, kunskap, kärlek och rika upplevelser är en sund strävan. Den strävan kan med fördel kallas humanism.
Idag en dikt av Verner Von Heidenstam
Hur lätt blir människors kinder heta!
Hur lätt blir människors kinder heta!
De döma snabba, fast de lite veta,
de många rösterna, som hjärtan mäta.
Men i vart hjärta finns en dörr med lås,
och ett hemligt rum, vars nyckel ingen finner,
och oljan, vilken i dess lampor brinner,
är hemligheter som med oss förgås.
I nyckelhålets strimma på vår väg
vi röra oss och vakna upp och somna.
Hon leder oss, och långt i fjärran komma
den strimman lyser våra sista steg.