God morgon! Att hitta den där tonen i den ostämda värden är för många en ständigt pågående kamp med sitt inre liv. Nu när våren är här påminns vi ofta om att människan är en integrerad del av naturen och ett resultat av ostyrda evolutionära förändringar. De förändringar vi själva gör på naturen måste vi berätta om. Det är en uppgift som inte får tystas ned av dem som vill sprida falsk kunskap om världen.
I veckan har klimatpolitiska rådet presenterat analysen av vår klimatpolitik. Låt oss säga att kritiken inte var mild och fortsätter vi med att styra så här blir klimatet allt annat än milt. Tyvärr ville ansvarig politiker inte delta. Ett rekord i arrogans som endast slås av en finansminister som tar i från roten av sin ideologiska bas. Det går bättre för Sverige! Vi måste visserligen skruva upp prognosen för arbetslöshet, men de arbetslösa får trösta sig med ett höjt rotavdrag. Som arbetslös är det givetvis en ny pool man tänker på. De av oss som fortfarande tror på att kunskap vilar på observation, experiment och rationell analys har en utmaning. Vetenskapen är det sätt vi genom tusentals år har utvecklat. Låt oss inte slänga bort det sättet.
Nu finns det de som inte tycker att vi ska berätta om det här. Vissa i vår värld vill tysta det mesta och låta journalister som via radio rapporterar till de som förvägras sanningen bli utan röst. På samma gång är tystnaden omkring folkmorden i mellanöstern en isande sanning som inte kommer att kyla ned vår planet. Att först stoppa hjälpsändningar till svältande människor och sedan börja bomba försvarslösa är inget annat än barbari som underlättas av att våra världsledare vill avskaffa internationell rätt.
Kan det som pågår vara ett sätt att slå tillbaka på de förändringar som bubblar i oss alla? Det som utgår från det lokala. Medborgarnas egna förmåga att fatta beslut som på sikt räddar klimatet, tryggar matförsörjningen, löser energiproblemen och tar upp den dialog som är nödvändig för att kunna stänga ned fängelseplatser, skapa en trygg miljö och låta våra barn växa upp till en spirande framtid där resurser fördelas på ett rimligt sätt.
Att eftersträva en värld av ömsesidig omsorg och omtanke, fri från grymhet och dess konsekvenser, där meningsmotsättningar löses genom samarbete, utan tillgripande av våld är en av uppgifterna för många av dem som berättar och beskriver omvärlden. Kanske nog så viktigt i dagens upprustningsdebatt. Och att arbeta för samhällets bästa kanske till slut är det som maximerar vår individuella lycka. Låt oss hoppas på det! I vår värld finns det många samhällen som har fler interner i fängelse än elever i skolan. Att arbeta för samhällets bästa gör vi på olika sätt, i olika roller och med den öppna, fredliga dialogen där kritik av både politisk och ekonomisk makt är tillåten.
Idag en lite lokal hyllning till naturens nycker från 1930 av Carl Hedegård som skrev på östgötska. Han var från Östra Hargs socken.
Aprillesnö
¨Aprillesnö
ä like gött
som fåragö¨,
dä säjs,
men tvi ändå
för tocke där,
söm stanner å,
när våra är på väjs!
En går där glar
å laper sol
en vacker da
söm bäst,
en knäpper öpp
å plocker å
sin svette kröpp
bå rock å överväst.
En går så lätt
å harver på
sin lille plätt
å sår,
en traller glatt
en lite stump
öm hyss å spratt
å gläss, att dä ä vår.
Då kommer dä
ett otäckt möln,
som släpper mä
säj snö
å gläjje,sol
å allt en ga
så goe ol,
blir bare fåragö!
Allt grått å lett
å beskt å surt,
söm vintarn gett,
ä kvar,
dä ä så vrångt
å gaart vänt
å gruvlitt långt
te sol å sömmerdar!
¨Aprillesnö
ä like gött
som fåragö¨,
dä säjs,
ja tror ändå
bå fölk o jol
mår bättre å
Guss granne sol,
å likste görsla kommer allt
från bönnras stall å fäjs.