God morgon! Att fortfarande ha ett språk och önska varandra goda saker är snart en egenskap som inte värderas i vår värld. En värld som är full av maktspråk, insinuationer, plundring och en global uppvisning av människans sämsta sidor. Att ens kommentera veckans händelser känns mer eller mindre onödigt. De får stå som de tecken i tiden som eventuella framtida historiker börjar gräva i. En grävning som många gånger resulterar i ett konstaterande att historien upprepar sig.
I en värld där tidigare diktatorer försökte dölja sina verkliga avsikter bakom noga regisserade och noga inövade demokratiska processer iakttog några av oss spelet med en djup tro på att demokratin trots allt skulle segra. Idag behöver de inte ens förställa sig. De flesta autokrater från öst till väst och från nord till syd visar tydligt att de varken bryr sig om inhemsk eller omvärldens opinion. När politisk makt gifter sig med ekonomisk makt är det både slutet på ideologierna och den senkapitalistiska rovdriften på vår jord och dess invånare som blir upphöjd till världsordning.
Den romerske poeten Ovidius (43 f.kr- 18 e.kr) som bodde i det numera rumänska Constanza uttryckte att han kände sig vara nära världens ände. Ukraina var senare en gränsregion mellan den byzantinska civilisationen med romersk katolska kyrkor och den östslaviska med de ryskortodoxa kyrkorna. Senare gränsen mellan det polsk-litauiska samhället, Preussen, de habsburgska och ryska imperierna och sedan även mellan Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen.
När Stalin i början av 30-talet lät mellan 3 och 7 miljoner ukrainare svälta ihjäl genom att först konfiskera all mat, sedan införa dödsstraff för den som försökte ta ett havrestrå på åkern och sedan med trupp stänga inne alla invånare, tittade världen på. Blickarna var då riktade mot Berlin där andra händelser oroade mera. Folkmordet i Ukraina kallas Holodomor som är ett sammansatt ord av det ukrainska ¨holod¨ som betyder hunger och ¨mor¨ som betyder farsot. Ett systematiskt utrotande av alla bevis under sovjettiden har försvårat dokumentationen. Bevisen finns kvar i Ukraina. De avgörande striderna mellan Sovjetunionen och Hitlers Tyskland stod sedan i Ukraina med flera miljoners liv som insats. Vi vet hur det gick när två sociopater delade upp Europa. Vi är där igen och där finns återigen Ukraina och dess folk som offer. Ska vi återigen titta på och låta två sociopater* löpa amok?
Det kanske finns en tröst i att vi alla är stjärndamm. Varenda atom i vår kropp och till och med de sällsynta jordartsmetallerna har sitt ursprung i en stjärna som levt sitt liv och blivit en röd jätte, kollapsat och slungat ut stjärndamm i vårt universum. Ett universum som så småningom kommer att kallna och bli mörkt. Det är inte utan att vi redan har fått en föraning om det på vår lilla planet.
I en stjärna som är upphov till allt liv är det balansen mellan massans gravitation som håller allt på plats och den fusion som i stjärnans mitt skapar energi genom att väteatomer vid flera miljoner grader reagerar med varandra. Kommer massan av människor på jorden kunna hålla energin från flera upphettade sociopater på plats?
*Ordet sociopat används sällan i psykiatrin, men en gång i tiden kallades störningen moraliskt vansinne och som gavs uttryck i bristande hänseende till moraliska eller rättsliga normer.
Idag Nätet från Framtidens skugga (1920) av Edith Södergran.
NÄTET
Jag har nätet i vilket alla fiskar gå.
Saligt häver sig fiskerskans lugna bröst
då hon drager till sig den silverne last.
Jordens rikedom lyfter jag upp på mina axlar.
Jag bär er, jag bär er till sagodamm.
Uppe på stranden står en fiskare med gyllene metspö.
Det finnes någonstädes gudar bakom de tätaste skogarna,
vi irrande människobarn vilja ingen annanstädes än dit.
Upp att söka framtidens flammande sol bortom skogen.