God morgon! Idag är det årets första söndag och vi tillåter oss att filosofera om sakernas tillstånd. En obefintlig eller märklig klimatpolitik ger spår i både klimat, ekonomi och opinion. Plötsligt är vi sämst i klassen och får stå med hot om sanktioner inför omvärlden. Tänk vad fort det kan gå!
När vår värld bara blir varmare verkar vi bara bli kallare inför varandra. Polariseringen når rekordnivåer och samtalet blir till gläfsandet mellan två oförenliga viljor. Egoismen sprider sitt gift och sköt dig själv och skit i alla andra är det som gäller. Vi drar oss tillbaka till våra små krypin och civilsamhällets livsluft blir till väggar mot vår omgivning med små hål där mobilen är enda livlinan till varandra. Kan vi hitta tillbaka? Hur ska vi göra? Eller är det de andra som ska göra?
Nej, det är givetvis vi alla som ska göra jobbet. Tro på framtiden. Framhärda i att vara öppna, nyfikna och sökande. Använda både Homo Sapiens och Homo Ludens. Den tänkande och lekande människa som vi alla har i oss är det vi får använda oss av. För att få till förändring, förnyelse och påverka attityder till det vi har gemensamt.
Idag minns vi Karin Boye och en dikt från Härdarna (1927)
Tillägnan
Här på de ödsliga Uppsalaslätterna
har vi ofta vankat i vinternätterna.
Tysta gick vi. Slätten låg vid.
Stjärnorna flammade en evig tid.
Stjärnorna flammade, stumma och skrämmande.
Sida vid sida gick vi främmande,
skilda till strävan, skilda till syn.
Kära för oss båda var slätten och skyn.
En gång restes forntidshärdarna
här i skimret av de fjärran världarna.
Eld vid eld i hedenhös
samlade sin flock, medan jorden frös.
Här plöjdes mark av de första plogarna,
plöjdes, medan ulvarna tjöt i skogarna.
Här på de heliga härdarnas glöd
bakades av kornet ett grovt, hårt bröd.
Här stod hovet, där skarorna blotade,
fulla av fasa, när fimbulvintern hotade,
fulla av kvidan under flämtande valv,
när runt kring jorden en världsnatt skalv.
Se, hur ljusen tindrar på slätterna,
kämpande mot mörkret i vinternätterna!
Natten är oändlig och jorden ett flarn.
Räck mig din hand! Vi är härdarnas barn.