För 67 år sedan skrev författaren och historikern Cyril Northcote Parkinson boken som myntade begreppet Parkinsons lag. Grundtesen i boken är Parkinsons första lag: Byråkratiska institutioner växer med kvadraten på antal anställda inom en viss tidsrymd. Varje ämbetsman måste nämligen utöka sin stab för att stärka sin egen prestige. Boken handlar även om hur arbetsuppgifter tenderar att ta längre tid än vad som initialt förväntas och anledningarna är flera. Här är några av grundteserna i Parkinsons lag:
- Arbete expanderar för att fylla den tid som finns tillgänglig för dess slutförande: Om en uppgift har en viss tidsram, kommer den att ta hela den tiden, oavsett hur enkel eller snabb den kan vara att utföra.
- Ökning av byråkrati: Parkinson observerade att organisationer tenderar att växa i storlek och komplexitet, oavsett om det finns ett verkligt behov av fler anställda. Detta leder ofta till ineffektivitet.
- Makt och ansvar: Ju fler personer som är involverade i en uppgift, desto mer tid och resurser tenderar att slösas bort, eftersom ansvar och beslutsfattande sprids ut.
- Tidsanvändning: Människor har en tendens att använda mer tid på uppgifter som de upplever som mindre viktiga, vilket kan leda till att viktiga uppgifter blir fördröjda.
Parkinsons lag belyser ofta ineffektivitet i organisationer och hur tidsramar och resurser kan påverka produktiviteten. Det här är ett problem för politiskt styrda organisationer eftersom viljan att förändra ofta är svår i den egna administrationen och kunskap och verktyg saknas hos politikerna som gärna svänger sig med osthyvelprinciper som ofta slår fel.
¨Det är inte botanikerns uppgift att utrota gräs. Det är nog för honom att säga hur fort det växer¨
Utmaningarna inom både region och kommun är många och om vi inte får ordning på det här kommer vi att drunkna i vår egen administration på bekostnad av den kärnverksamhet som bedrivs. Exemplen är otaliga på hur det får gå till. Det här är ett område som ständigt måste bevakas.