- Jag tycker att godisregnet blir tunnare och tunnare, sa Olle Krål, som innan Ubbegänget satte sig till bords hade varit i simhallen och simmat 30 längder. Tidigare fanns det ju godis i godispåsarna men nu är det mer en plattpåse med en liten lapp i där det står: Gick ni på den lätta….
- På pricken, sa Sören Mörtis. Men varför tro på varje godisutdelning? Vi vet ju att det mest är på skämt. Ändå blir det en snackis varje gång Flugsmälla slänger iväg en rubrik med godisinnehåll.
- Men om Flugsmälla slutar att komma till alla prenumeranter, som det har skett på flera platser i landet, ja inte bara i Motala, hur blir det då med allt?
- Ja då får vi ockupera godishuset och kräva dom på svar direkt. Eller köra Sanning och Konsekvens med dem.
- Jag för min del tycker att den Markska regimen ska ha en fiskdamm, med godispåsar hängande i en metrev, på torget. Så fiskar man upp en påse innehållande en lapp där det står något i stil med:- Tji fick ni – Tjocka vart ni – Sedan sprack ni.
- Herregud så fyndigt, sa Doktor Gunnel, som under hösten har läst in nästan hela Fass och därmed var legitimerad läkare. Ja, på gränsen i alla fall.
- Jag hörde att det skulle bli lite fisk- och godisdamm på torget i januari, sa Ivar Båtmössa. Kommunen ringde och ville låna ett par segel av mig att göra fisk-och godisdamm av. Jag skulle få en kärra grus och en gratis soptömning för besväret.
- Men varför just i januari? sa Britta Munnaglapper, syster till Asta Läppalätter, som i sin tur är gift med AlvarTrynorgel.
- Ja de skulle ha det ihop med den där manifestationen, eller vad det heter, som gäller något om Elen, som är jäkligt dyr just nu.
- Elen, sa Maj-Gull Gullviva, lite irriterat, det är en manifestation för det finaste vi har i stan just nu, El Sistema. Ja, du vet där ungdomar, ja barn kanske mera, får lära sig prata svenska, spela musik, få var sitt instrument och till och med göra egna konserter.
- Yes, sa Berit Brutta, gift med Svenne Asplöv, det är mer än görbra. Jag darrar i hela kroppen bara jag tänker på´t.
Där blev det tyst en stund. Alla fick inte femöringen att trilla ner där den skulle. Nu finns det ju inga femöringar längre, och inga goa godispåsar från den Markska regimen heller, tänkte Olle Kanelbulle. Han satt tyst och nosade lätt på sin ljumma kanelbulle. Blundade och drömde sig tillbaka till den tid då Stora Torget var fyllt av glada människor, handlare, fiskdamm för barn, tomte där barnen fick skriva sin önskelista inför julen. Musik som strömmade ut från den lilla scenen där Karl-Gösta Lundgrens trio bjöd på julmusik. Han såg sin stads centrum krylla av glada, lite stressade människor som hälsade och vinkade glatt samt pekade upp mot balkongen på Stadshotellet där lucia dagen innan stått i all sin prakt och vinkat åt alla motalabor sjungandes båda Luciasången och Staffanvisan.
Owe Snus som också suttit och drömt sig tillbaka till tider då myllret i centrum var en sanning, mindes att det var i detta myller han mött kärleken. Hon, Maj-Britt, sålde lotter. Owe vann en påse knäck som han gentilt räckte över till Maj-Britt med orden: Den får du för du är så söt. Resten är ju historia. I denna drömska stund tog Alvar Trynorgel upp sitt nyinköpta munspel och tutade igång introt till Nu tändas tusen juleljus och, trott eller ej, alla reste sig och sjöng med. Ut genom toadörren kom Bengan Gött Mos och ropade:
- Har det hänt nåt? jag tyckte jag hörde ambulansen.
Det var Alvar som fått en snedton i sin nya trynorgel, som faktiskt lät som ett utryckningsfordon. Alla sjöng vidare och bagar´n själv kom ut, Kassandra stannade upp med sin lilla tång i handen där ett wienerbröd hängde och dinglade. När den vackra sången tonade bort så harklade sig Holger i Backen, Brinkebacken, och sa:
- Från det ena med det andra vad tror ni ligger i kommunens fiskdammpåsar till den här julen?
- Nya bostäder, sa Lasse Lampa, det går alltid hem.
- Ett höghus på 20 våningar i centrum, sa Oskar Görmätter.
- Gratis parkering, sa Affe Kepsen och skrattade högljutt åt sin galna julklapp.
- Ett utökat El Sistema, sa Siw Mä Töfflera, lite blygt.
- Fem nya strateger under våren, sa Egon Plösen, och knöt sin högra Icebugsko.
- Nu blir jag lite fundersam, sa Sula Björkgren. Om det byggs mer bostäder, ja som det sägs, ja flera tusen vad jag hört. Vem eller vilka ska bo där. Nu sägs det ju att de som flytt hemskheterna i, kan vi säga forna Syrien , kanske flyttar tillbaka till sitt hemland. Ja nu riskerar dom ju inte att låsas in så fort de parkerar fel eller något liknande.
Där blev det tyst en stund. Den uppslupna och kärleksfulla stämningen dämpades något. Lasse Lampa reste sig försiktigt och sa:
- Tänkte inte på det.