God morgon! Att beskriva världen bäst tillskrivs ofta humorn. Hur befriande är det inte att få gapflabba åt vår egen dumhet. Den bästa humorn är ofta den som driver med vår verklighet. En verklighet som ibland bara blir för svår att stå ut med. I Galenskaparnas sketch TRÖGFATTARFÖRENINGEN avslutar ordföranden med att konstatera att de måste skaffa fler medlemmar. De flesta medlemmar är nämligen högt utbildade ekonomer. I Fredrik Lindström och Henrik Schyfferts shower LJUST OCH FRÄSCHST och senare ÄGD driver de med vårt vansinniga intresse för Hemnet och inredningsintresset i allmänhet samt hur ägandet har tagit över hela våra liv.
De här skratten har varit förlösande i en svår tid och samtidigt en påminnelse om hur vi genom ett antal politiska beslut både internationellt och framförallt nationellt lagt alla äggen i en korg. Det egna hemmet har blivit ett finanspolitiskt fängelse och bostaden har seglat upp som den enskilt viktigaste tillgången i världen. Problemet är bara att ägandet är baserat på en gigantisk bubbla där vi svenskar är bland de högst belånade folken i världen. Historiskt mycket moderata räntenivåer har fått tidningar och media att skrika om räntechocker och räntesmockor. För nivåer som historiskt inte alls är så höga.
För den med lite historia i bagaget vet att det kommer regn efter solsken. Den fastighetsboom som gett oss alla miljardärer och en bostadssituation som kan kullkasta hela samhällsekonomin beskrivs bland annat av Andreas Cervenka i boken FUSKBYGGET. Anledningarna till det här är många, men det går att se tydliga kopplingar till ett flertal beslut som har tagit oss dit vi är idag. Allt från en förändrad monetär situation, en avreglerad marknad, avsaknad av bostadspolitik för medborgarnas bästa och oförmåga att ta bankerna i örat. De här besluten ligger bakom ett samhälle som känns otryggt, en del av segregationen, ökade klyftor och en ökning av kriminalitet. Bostaden blir återigen en fråga om ekonomisk status och hindrar rörligheten på arbetsmarknaden och skapar inlåsningseffekter och demografiska svallvågor i form av ovilja att skaffa barn. När bostaden har förvandlats från rättighet till en handelsvara eller ett investeringsobjekt är vi snart tillbaka på feodaltiden. Då byggdes bara slott och herresäten. Vi övriga fick nöja oss med en koja. Enligt FN som citeras av Cervenka är prognosen att 3 miljarder människor år 2030 saknar en värdig bostad. Ungdomar över hela världen resignerar eftersom de inser att de aldrig kommer att kunna äga en bostad. En perfekt grogrund för populisterna.
Nu är inte allt hopplöst. I en demokrati kan vi lyfta problemet, föreslå lösningar och arbeta vidare på att gemensamt lösa problemen. Nu är lösningarna givetvis partipolitiskt självmord, men vi måste börja någonstans. När de enda bostadspolitiska signalerna är ränteavdrag, ROT och RUT kommer vi att vara fastnaglade i ett riggat system för de få. Det här är något vi inte kan lyfta i en autokrati. Där byggs det bara fler palats och Mar El Lagos. Och där anklagas de där andra för att vi har fått det så risigt. Där hittas det även yttre fiender vi kan bomba och stolt stå upp för nyuppväckta religioner i form av auktoritära ideologier.
Många tror
Många tror att jorden pajar
och blir öken bara sedan
Men vad inte många hajar
är att den har pajat redan
Särskilt smart
Det vore inte särskilt smart
att köra bil med högsta fart
rakt in i närmsta tegelvägg
om man har bilen full med ägg
Från ALSTER av Claes Eriksson