God morgon! Vi måste återvända till förra söndagens inlägg med några funderingar. Är inte rättvisa en viktig del av vår mekanism för social samvaro? Den solidariska aspekten av vårt samhälle är viktigare än vad vi tror. Vi är inte ensamvargar i en löst sammansatt flock där den starkaste eller modigaste vinner allt. En av människans starkaste och nedärvda instinkter är rättvisa i de grupper vi tillhör. Men sätts den ur spel är signalen tydlig – nu är det var och en för sig. Är det inte just därför olika former av egenfinansiering inom välfärdssamhället är ett effektivt sätt att skapa ett samhälle för den som vill ha utslagning och större skillnader? Är det inte det som raserar samhällskittet? Det kitt som säger att vi är likar, medborgare på samma villkor.
Regeringens helhetsgrepp om utsattheten hos låginkomsttagare är att sänka maxräntan på krediter från 40 till 20 procent för att minska den överskuldsättningen som har sin bakgrund i att konsumtionskrediterna ökar. En bank går ut och undersöker hur låginkomsthushållet (under 35 000kr per månad) och höginkomsthushållet (över 85 000 kr per månad) skulle finansiera ett inköp på 25 000 kr. Kravbeloppen hos Kronofogden har ökat med 70 procent på två år och är nu uppe i 18,4 miljarder kr. Vad regeringen tänker göra för att minska skillnaden mellan låginkomsthushållet och höginkomsthushållet framgår inte av ränteförslaget. Däremot en och annan pekpinne från någon sparekonom att ni som bara äter blodpudding borde spara en rejäl slant för framtida konsumtion. När tas helhetsgreppet om en dysfunktionell kreditmarknad och låter normala banker bli banker för folket igen? De drygt 500 nya miljardärerna kan väl skaffa sig en egen liten bank och slippa beblanda sig med vanligt folks hushållsekonomi och i lugn och ro använda skatteparadisets alla fördelar. I en förundersökning om en banks medverkan till penningtvätt och otillräcklig kreditprövning svarar en bankchef att man varken har tid eller råd att ringa för att kontrollera uppgifter i samband med kreditprövning. Hur kunde det bli så här illa?
Samtidigt anställer ett försäkringsbolag ett 40-tal vårdplanerare som till uppgift har att lotsa de med privat sjukförsäkring före i vårdköerna. De drygt 800 000 personerna med privat sjukförsäkring tillhör oftast inte låginkomsthushållen. De här vårdplanerarna har inte nyckeln till hur vi kortar köerna men däremot ett trollspö för sina kunder som inte sällan på ett mystiskt sätt får förtur till både undersökningar och behandling i offentligt finansierad vård. Då är det tur att överskottsmålen i framtida budgetar omöjliggör onödiga kostnader på sjukvård. Hälso och Sjukvårdslagen som garanterar en likvärdig offentligt finansierad vård för alla verkar vara inlåst i det blå skåpet. Hur kunde det bli så här?
En som ofta såg livet från undersidan var Nils Ferlin
Idag en dikt från Goggles 1938
VÄRDERING
Att guld är mull vet lite var
ty årena förskingrar.
I synnerhet ifall man har
så här nervösa fingrar.
De ville se min förlovningsring
nog som relik värdera
men sa att så abstrakta ting
belånas inte mera.
En sagas tid är lång och kort
jag tänkte där jag svalde.
Karaten har väl knaprats bort
av allt som grät och malde.
Men nytt är detta faktum ej
och intet till att klandra:
att det som värde har för dej
är värdelöst för andra.
Där låg den nu, min stackars ring,
en stund på pantbanksdisken.
Jag låtsades om ingenting
men darrade för risken.
Så grep jag den helt resolut
med mina nämnt nervösa
fingrar och gick åter ut
Ibland de meningslösa.