- På något sätt måste vi få en rätsida på det här. Vi lurade ju en stor publik på deras kanske största upplevelse, sa Berit Brutta och darrade som ett asplöv av ilska.
- Men felet var ju inte vårt, sa Sören Mörtis urskuldande. Hade chauffören haft vett att titta på kartan på rätt sätt så hade det ju varit raka spåret.
- Men det var väl upp till oss att hålla koll på åt vilket håll han körde. Det var också vårt eget fel att vi missade buss 520, sa Olle Kanelbulle och plockade ut sin bulle som just fått ett par extra grader i micron.
- Ja, 520:an hade ju gått för en kvart sen när vi kom till torget. Det är för mycket tjattrande ibland, viskade Siw mä Töfflera fram. Om vi gått fem minuter tidigare hade vi hunnit. Gú vá ja´ skäms. Åke från Klockrike hade ju åkt in bara för min skull och för att höra på oss i bandet.
Ja stämningen var dyster. Den stora showen på Husbyfjöls Marken blev en flopp. Bussen som de beställt in snabbt då de missade 520:an, var en reservbuss som egentligen hade tjänat ut för ett par år sedan. Samma gällde för chauffören. Men han hade trots allt busskortet kvar. Sören Mörtis, som var turnéledare hade utsett sig själv, sa att turen skulle gå till Husbyfjöl så kliade sig chaffisen i huvudet och undrade om det fanns en karta att gå efter. Chaffisen var från Grebo visade det sig och han hade kört skolbuss på 50-talet. Men han hade fortsatt att jobba som kommunalråd i Åtvidaberg efter pensionen.
En karta fixades fram, Oskar Görmätter hade i sin PV 62:a en karta som han köpt på ESSO då den macken låg på Storgatan. Oskar pekade ut resmålet och resan tog sin början. Chaffisen hade studerat in kartan och styrde ut mot Bispmotalagtan. Där åkte kartan i golvet och Stigge Blomkruka tog upp den. Han hörde hur chaffisen mumlade Husbyfjöl och tittade på kartan.
Han åkte över broarna och uppför Brinkebacken och styrde mot Skänninge. Ingen i gänget brydde sig. De var helt upptagna av den nya låten, ¨Säg är du nöjder va med hemorojderna¨, som Sören Mörtis nu ville repa in innan de kom fram. Lasse Lampa och Affe Kepsen stod för kompet på ett par gamla bongotrummor som Lasse vunnit vid en frågesport hos Frisksportarna 1959.
- Vi måste tänka på att se glada ut, sa Sören Mörtis, blir det fel så ropar ni ” -Sa göken” och ler. Får vi ton, tillade han och pekade på Alvar Trynorgel.
Efter cirka 45 minuter undrade alla om de inte var framme snart. Chaffisen verkade tveksam. Han harklade sig och sa:
- Jag undrar om den här kartan stämmer. Alla orter står ju upp och ned så det är lite lurt att styra efter den. På skylten här ute står det inte Husbyfjöl som jag trodde utan Linghem 15 km. Men ligger det där Husbyfjöl verkligen åt det här hållet.
- Med var ända in i …., ropade Sören Mörtis. Var är vi?
- Ja fråga inte mig, sa chaffisen. Jag går bara efter kartan.
Doktor Gunnel som var snabb i kritiska lägen och hade jobbat inom vården och stoppat en och annan näsblödning, skrek åt chaffisen att stanna.
- Vi är ju på väg mot Åtvidaberg och strax här borta bor en gammal faster till mig, ropade hon. Vi kan ju stanna där och fråga om hon kan samla ihop lite folk så spelar vi där istället.
Arne Tvärstopp som precis hade fått in raderna ” Ja hemorojder förglömmer man ej, hej hej”, reste sig, tog upp kartan som låg på golvet och sa:
- Men kartan ligger ju på golvet och till på köpet upp och ner.
- Aha, sa chaffisen. Då förstår jag. Det var därför bokstäverna var tryckta upp och ner. Såna här kartor är banne mig inte att lita på. Är det ingen som har en mobiltelefon på sig.
- Vi kan ju inte åka allihopa på en mobiltelefon, sa Pärka Sneskank. Stanna bussen så får vi leta efter en sån där karta i telefonen.
De stannade till vid en busshållplats. Chaffisen hette Lennart men kallades Bullen. Det med anledning av att han var lite ordblind och när han gick i tvåan så fick alla skriva upp sitt drömyrke på svarta tavlan. Han skrev Kora Bull. Men fröken förstod och suddade lite så det kom att stå Köra Bussen.
- Vi kan låta bussen stå här, sa Doktor Gunnel. Jag har varit borta hos min faster och vi kommer allihop att uppträda där. Hon bjuder på tårta också.
- Perfekt, sa Arne Tvärstopp. Men var är vi egentligen?
- Bara någon kilometer från Björsäter. Snacka om världsturné.
- Alla plockade ihop sina pinaler och gick till Doktor Gunnels faster där det var 80-årskalas.
- Jaha, sa Bullen. Så här ser det ut i Husbyfjöl.
Alla var överens om att resan trots allt fick ett lyckligt slut. Bullen som också var med hade ställt sin bil vid Ubbes. Han klev ur och sa:
- Ursäkta om jag är lite sen men jag har varit och hälsat på brorsan i Borensberg.