God morgon! Förra månaden var återigen den hetaste. Var det för 13:e månaden i rad? Vi har tappat räkningen och går in i någon slags självförnekelse. Vi kommer säkert att lösa det här. Liksom alla konflikter och krig som utspelas runt omkring oss.
När H. G. Wells skrev en mänsklighetens historia som en reaktion på första världskrigets blodbad lät det så här: ¨Vi börja inse, att det ej kan bli någon annan fred än en allmän världsfred och ingen annan lycka än en allmän lycka. Men det kan ej bli någon allmän fred och lycka utan en gemensam historisk åskådning. Om raser och folk sakna en sådan åskådning, som kan hålla dem samman i harmoniskt samarbete, och endast följa trångsynta, själviska och sinsemellan fientliga nationella traditioner, äro de predestinerade att driva hän mot strider och undergång. ¨
Behöver vi en ny gemensam historia för att förstå själva livet, dess uppkomst, utveckling och förestående hot? Har den biosfär som tagit knappt 4 miljarder år på sig att bli till någon chans mot människans rovdrift på sig själv och sin miljö? Har vi inte tur egentligen? Vår energikälla solen befinner sig på lagom avstånd från galaxens svarta hål och lagom avstånd från ytterkanten på galaxarmen. Någonstans där började allt. En slumpens historia som gav upphov till allt. En stenig planet som bombarderades med det vi behövde för att liv ska uppstå och vi kunde till slut uppfinna miljöförstörelse, krig, rot och rut, 3:12 regler och evenemangsutvecklare. Och strateger! Vi borde vara tacksamma.
Idag återvänder vi till en Östgöte. Bruno K Öijer.
VI LÄGGER DET SVARTA PUZZLET
jag kom till makten
jag sa grönt stavas blått
och kvällen är lång
när den siktar mot sin tinning
bardiskar
dolkar av neon
jag hör bokad kärlek lämna återbud
och du bor mörkt, mörkare än du tror
ditt hjärta slår ej
jag minns när jag måste
trädet var högre än högt
sjuka drog lott
om vem som ska bota landet
du vet vad som gäller
jag har sadlat mitt namn
jag rider ett sårat djur
och det finns inga regler
när vi lägger det svarta puzzlet
jag såg vem du är
rymden spänner en kall hane
tygdockan kisar med ögonen som fattas
och först i sömnen tar vi varandra
jag vet att du rott
större delen av varje natt
tills du äntligen hamnat bortom all hjälp