God morgon! Är inte vår natur som vackrast just nu? Hinner vi ens njuta av den i den stressiga tillvaro som många av oss genomlever? Har ni tänkt på att vi egentligen färdas med en enorm hastighet i det universum som vi idag kan identifiera? Vi gör det värmda av den lägereld som vi kallar för solen, sittandes på en jordskorpa som vi effektivt tömmer på ändliga tillgångar. Vi gör det även tillsammans med alla de växter och djur som vi behöver för vår fortlevnad. Ja, de flesta tror nog tyvärr att det är insektssprejen som vi behöver före skyddet av de som ska pollinera våra växter. Vi gör det även genom att andas en del av den atmosfär som vi effektivt håller på att ödelägga med enorma konsekvenser för mänskligheten som resultat.
I en debattartikel i DN med rubriken ¨Växter och djur ska inte sättas före människans behov¨ argumenterar en grupp politiker från moderaterna för att artskydd och miljölagstiftning får orimliga effekter för människans behov. Ett försök att beskriva människans rättmätiga plats och att människan ska vara i centrum för en fungerande miljöpolitik. Har inte människans ¨behov¨ alltid fått företräde före djur och natur och det är konsekvenserna av det som vi idag ser? Med kostnads och nyttoanalyser ska avvägningen av olika intressen hitta en balans mellan människans rättmätiga plats och biosfärens behov. Som alltid är det den ekonomiska nyttan som framhävs. Den ekonomiska tillväxt som vi hittills känner till har på ett effektivt sätt trängt undan den biosfär det tagit 3,8 mijarder år att utveckla. Människans behov förväxlas idag med människans önskemål. Det är något helt annat.
Kanske letandet efter andra mätetal än ekonomisk tillväxt behöver plockas fram i vår strävan att leva i harmoni med den natur som styrs av lagar vi ej kan rubba med önskemål om ökad konsumtion och ytterligare våld på biosfären. Den ekonomiska tillväxt som är sprungen ur en monetär skuld alstrar även skulder vi ej kan amortera till vår miljö. Kanske ska våra berättelser omkring den lägereld vi sitter vid lyssna lite mera på vetenskap och fakta istället för ¨hittepå¨. Det är det som ligger i vågskålen när våra berättelser blir likriktade på grund av förbud, minskade presstöd, förföljelse av journalister och en retorik med ursprung i mörka kapitel av vår historia. Med ett EU val bakom oss är kampen för demokrati, det fria ordet, klimat, miljö och fred viktigare än på länge. Det är vi som har lösningen.
Ur en mängd outgivna manuskript som Harry Martinson kallade de ¨De tusen dikternas bok¨ återger vi idag lite naturlyrik.
Sommarkvällen skänker sig själv
trygghet i sin stillnad
men somnar inte ner, ty svalkan kommer.
Himlen klarnar vit, luften vakar och lyssnar.
Långt borta höres en trast
flitigt öva sig på sin klara flöjt.
Sitter du i en glänta
eller på en äng som gäst
och främling här i världen,
når dig sommarkvällens frid som
ingen har häcklat,
ingen fullt förklarat.