God morgon! Tillväxt och välfärd! Ja, visst behöver vi växa på vår färd. Särskilt ekonomiskt eftersom vapen är dyrt och påhittigheten i att ta ihjäl varandra aldrig upphör att förvåna. När ett samhälle ska fås att växa är den andra växtfasen kanske lika viktig. Att växa som människor gör vi genom möten med andra. Med en ständigt närvarande dialog. Är samhällsplaneringen kanske lite fel ute när palatsen alltid får vinna över det nära rummet? Platser där vi kan mötas. Där trevliga människor får möta trevliga människor. Där barnen kan leka tryggt i sin boendemiljö. Där pensionären på sin promenad alltid träffar andra. Där stressade människor mitt i livet kan finna avkoppling. Där naturen är närvarande. I sjöstaden Motala kanske platser nära vattnet alltid ska vara reserverade för möten människor emellan. En stadsplanering som sätter vårt behov av närhet och mänsklig värme först. Men det kostar förstås pengar. Är det inte till en sådan miljö vi vill flytta till? Mängder av små mötesplatser för människor. En medveten planering för att skapa platser där människor finns och trivs.
Tuffa tider är något vi till vissa delar har valt själva. Andelen av BNP som jämfört med 30 år tillbaka går till vårt gemensamma har minskat genom våra egna beslut. Motsvaras av åtskilliga hundra miljarder per år. Något vi själva beslutat om. Den ekonomiska tillväxt som vi behöver via vårt näringsliv kan utläsas i SCB:s grafer. Grafer som säger att löneandelen stadigt minskat i förhållande till företagsvinster. Något vi även medvetet har beslutat om. Det går bra för oss!
Idag bjuder vi åter Nils Ferlin
När skönheten kom till byn
När skönheten kom till byn var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådelikt låta.
När skönheten kom till byn – om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej han ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar – för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
En gång skall det varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
Men människorna skola lyfta i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
- Men visorna är klena sibyllor.