Regnet piskade på rutorna på Ubbes, nästan alla var på plats för att höra det senaste om Kulturföreningen. De trängdes denna regniga dag. Ja regn är ibland en förutsättning för att folk ska samlas och för att få igång hjärnorna över en kopp java. Einar Biljett slängde då och då ett öga mot parkeringen. Han hade inte räknat in alla i gänget. Det här med att räkna in och kolla så alla platser var besatta, roligt ord, att vara besatt, det hade Einar med sig sedan han var biografvaktmästare på Royal med Rätt att riva. Biljetter alltså.
Ute på serveringen svängde en dyngsur cyklist lite lojt in mot cykelstället. Einar reste sig, rusade in på toan och plockade med sig en näve pappershanddukar . Den blöte och något modfällde Stigge Blomkruka stannade innanför dörren, alla blev tysta, Kassandra stannade upp med att slå in 82 kronor på kassaapparaten. Det var så tyst så man kunde höra ett havreflarn falla till golvet. Olga, f d Luciakandiat 1957, reste sig och gick sakta mot Stigge med utsträckta armar. Allt var som taget ur en svartvit fransk film och det enda som fattades var ett musettdragspel i bakgrunden. Ja, från bageriet ungefär. Men där hördes bara mullret av degblandaren som väl stämde överens med det eländiga regnet som föll utanför Ubbes.
Olga tog av Stigge hans sura blåvita träningsoverall och hans reklammössa från Motala Verkstad som han sparat i många år. Stigge stod som en staty, i bara kalsongerna. Hans brynja satt som den vore inväxt i hans skinn. Kalsongerna, ett par något äldre Y-frontare, skylde Olga med det förkläde som Kassandra snabbt tagit av sig. Det plaskade lätt från Stigges fötter när han manligt gick fram till kassan och sa:
- En Stor kopp kaffe och en Napoleonbakelse och en liten dyna att sitta på om det finns. I övrigt vill jag bara säga, sa han vänd mot resten av gänget på Ubbes, så regnar det utav helvete om ni inte har märkt det.
Maggan Bardot skyndade till Stigges undsättning och sa med sensuell röst, ja sensuell och sensuell, mera nasalt kanske:
- När du klev in genom dörren så påminde du om Jacques Charrier i filmen Babette goes to war. Du vet där han kysste Brigitte Bardot så häftigt att hon nästan svimmade. Den klänning som hon hade i den filmen, ja när hon inte bar uniform, har jag en kopia av hemma i garderoben. Gu va snygg du var när du kom in förresten, sa hon till den våte hjälten.
Olga fortsatte torka Stigge ända tills hans satte sig på den torra stolsdynan. Ett äldre, nåja, par som åsett det dramatiska kring Stigge klev fram till Kassandra och sa högt:
- När började ni med striptease här på Ubbes.
- Jag ber om ursäkt, sa hans, något korpulenta fru.
- Men Ingvar har glömt sina hörapparater hemma idag och då blir han lite högljudd.
- Jag vill ha ett wienerbröd, sa maken Ingvar, och en Sockerdricka.
Hans hustru suckade.
Einar Biljett som tyst, om än lite stramt, åhört och sett det magiska skådespelet tog till orda. Genom en harkling fick han tyst på alla fnissanden och högljudda kommentarer i lokalen.
- Jo jag skulle bara säga, sa Einar, att vi till Kulturföreningen har fått ett bidrag från en anonym givare om 3 000 kronor till fritt förfogande.
En stormande applåd togs upp.
- Ja sen kan jag meddela att vi fått fem nya strateger i kommunen. Ja ovanpå dem som redan anställts. De nya strategerna kommer att bära titlarna Befolkningsstrateger.
- Vad hette det sa du? Ropade Åke Körven.
- Befolkningsstrateger, svarade Einar. Dom ska se till så det något lösa löftet från Den Gyllne Trion, eller begåvningsreserven som de kallas i folkmun, verkligen uppfylls. De ska ragga eller kanske tvinga folk att flytta till Motala så vi når 50 000-strecket. Förutom lön så ska de ingå i ett nybildat bolag som döpts till GSG (Går det Så Går det).
- Kan vi inte försöka att värva tillbaka Vadstena, sa Affe Kepsen lite försiktigt. Då får vi ju 7000 extra, precis som vi behöver.
- Plus en rejäl slev med kultur vilket vi saknar, sa doktor Gunnel förnumstigt.
- Det läcker om Stigge ropade Berit Brutta, vet inte om det kommer från kläderna eller om han fått blåskatarr.
- Ja, sa Einar, vi tar väl upp det här lite närmare på mötet nästa vecka, ja inte blåskatarren, men Strategkatarren……….
Alvar Trynorgel började blåsa Alte Kameraden och alla reste sig och ropade i kör: 50 000 50 500 vi ska bli 50 000….