God morgon? Kan det vara en god morgon efter en sådan här vecka? Lever vi i ett land där delar av regeringsunderlaget aktivt vill avskaffa demokratin? Ett land där metoder som används av Putin, Orban och Trump aktivt används för att splittra, sprida hat och skapa opinion för rena attacker mot det fria, öppna och inkluderande samhälle som fortfarande många av oss vill leva i. Ett land som för första gången får se en politisk splittring i synen på hur Public Service ska styras och finansieras.
Vissa författare hävdar att demokratin är sjuk. Den dör långsamt, och med ett gnyende. Sjukdomen är sådan att vi knappt märker den förrän det är för sent. Är vår långsamma tillvänjning vid demokratins institutioner själva problemet? Val, parlament, partisystem, media och lagstyre tror vi kan rädda demokratin, men de gör de inte. Kan vi bara med artificiella medel hålla dem vid liv? Utan människors tilltro till våra institutioner, om de istället börjar tro på andra normsystem – blivit intoleranta, börjar tro på auktoritära föreställningar om att vi är födda till ¨vinnare¨ eller ¨förlorare¨ eller förvandlas till hyperindividualister som vägrar se något gott i det gemensamma – är det inte mycket de kan göra. Institutionerna urholkas och blir till tomma skal. Det här är ingen illasinnad general som sänker oss. Det är vi själva som sänker oss. En annan sänkare är katastrofen i form av klimatet, miljön, kriget, pandemin, kriminalitet och otyglad AI. När kampen för överlevnad blir central så får demokratin stryka på foten. Är det är bara du och jag kvar som kan vakta och fortfarande tro på en framtid? Orkar vi bry oss? Tro på det goda i oss alla? Mötas i det öppna sinnets förlåtande nyfikenhet?
Från Svart Som Silver (2008) bjuder vi idag Avslöjade
AVSLÖJADE
vid det dukade bordet
satt dom vuxna och umgicks
du lekte att avstånden
själva tomheten mellan dom
satt som kungakronor på deras huvuden
och du förstod tidigt vilka du kunde lita på
vilka som tyckte om saker som växer fritt
dom andra satt bara stela osäkra ihåliga
och visade inga känslor
visade ingenting
som om deras liv och själar
var en sorts brottsplatser
områden dom inte längre vågade besöka
av rädsla att bli ertappade
avslöjade
Bruno K Öijer