God morgon! En vårdag står för dörren. En dag då kanske många av oss söker oss till naturen, jorden, trädgården, ljuset, lukterna och våra sinnen. De där små sakerna som får oss att må bra. Det som inte kostar något. Kanske en första fikastund utomhus. Känna värmen från solen och låta oss uppfyllas av det som är större. Varva ned och komma i takt med naturen. Gräva ned de snabba kickarna och se det som växer. En och annan snöby kommer ännu att dröja sig kvar, men det finns hopp.
Verkligheten utan skärmars manipulation och riktiga relationer vid sidan av hemsidors digitaliserade tvång är nog Homo Sapiens riktiga chans. Att se någon i ögonen istället för en filtrerad verklighets bisarra manipulation av våra drömmar, önskemål och förväntningar. En god bok skriven av en människa utan ett logaritmiskt filter som skräddarsyr vår verklighet. Till det en kopp kaffe. Ha en fin dag!
Idag bjuder vi på Espresso från Den Halvfärdiga Himlen (1982) av Tomas Tranströmer
ESPRESSO
Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.