Sören Mörtis hängde verkligen på låset i veckan. Han ville för en gångs skull njuta på Ubbes utan det eviga tjattret som uppstår när hela intelligentian släpper ut all luft de har i sina lungor. Det är värst den första halvtimman då alla ska redovisa sina synpunkter på och funderingar på veckan som gått. Britta Munaglapper försökte förra månaden att överrösta alla genom att inte dra in det syre som behövdes för att huvudet skulle fungera och att bokstäver i rätt ordning skulle ramla ur hennes mun. Hon började vinda med ögonen efter några minuter och talade osammanhängande om att hon sett ett vargpar på torget i Motala. Alvar Trynorgel, som är hennes svåger, släpade ut henne genom entrédörren så hon fick i sig lite syre. Precis då kom Åke Körven, som tittade storögt på ekipaget och sa:
- Ska du ut mä sopera. Ja, tills han såg Brittas belägenhet och hjälpte Alvar att baxa ut den syrefattiga Britta till cykelstället.
Men nu satt Sören Mörtis, än så länge i godan ro, och intog en alldeles färsk semla, den sista för året, och bara njöt. Klockan hade bara passerat sju och det var ingen större trängsel på Ubbes. Sören letade efter någon debattartikel som han trodde skulle komma angående att Motala kommun hade skrivit ett litet kärleksbrev till Lalandias ledning som avsagt sig vidare bekantskap med kommunen. Högste chefen, ja han som bestämmer allt, kommundirektör´n, det är inte tvi skit, tänkte Mörtis Han hade skrivit ett kärleksfullt försök till återförening med danskarna. Men ingen hade i dagens tidning kommenterat detta. Svagt sa Mörtis lite tyst.
In genom dörren kom nästa morgonpigge yngling Olle Kanelbulle, 79 år, och sa innan dörren ens gått igen bakom honom:
- En kanelbulle och en kaffe beställes härmed av en man i sina bästa år.
Han drog vant upp sin portmonnä och betalade kontant så klart. Några kort kom inte i närheten av hans lilla plånbok predikade han varje gång det kom till betalning. Principfast som vanligt. Innan kanelaren ens hunnit läggas på fatet så toig han den i flykten och gick bort till micron, satte temperaturen på 160 för att få sin favoritbulle att smaka som han ville. Lagom ljum som han själv uttryckte det.
När de båda sagt sitt gomorron såg de Bosse Carlson, med ett s, komma i full fart på sin gamla Crescent. Han ställde cykeln mot väggen, klev in och sa:
-Gossar, lyssna nu. Ja det gäller er också, sa han vänd mot en dam och herre, som verkade livrädda. Nu är det klart, ja på papperet. Vi får hyra turisttåget från Vadstena och köra den där rundturen jag berättade lite om för några veckor sedan. DGÅH- tåget. Fyra vagnar bakom tåget och sex turer med både motalabor och turister. Nu är det inte bara snack längre. Nu är det verkstad också.
-Men berätta, sa Sören upphetsat.
– Vi ska köra turister och berätta om kommunens drömmar och störtdykningar från låg höjd. Vårt Det Gick Åt Helvetetåg kommer att bli en succé. Vi tänkte starta inne i stan och visa upp Dödens torg, Stora torget alltså och berätta om alla hundratusentals kronor som fantasiräkningarna har kostat och där inget blev gjort. Vi ska köra förbi det fantastiska projektet Skyskrapan vid Systemparkeringen, vi ska visa färjan på torra land ute vid brofästet, vi ska åka till det som skulle bli en ny förskola ute vid Agneshög som en vicedirektör beslöt skulle rivas och beställde en ny skola, som inte blev byggd men kommunen fick betala ett antal miljoner för något som inte blev av. Det Gick Åt Helvete.
Ubbes började fyllas på med vetgiriga fikavänner. De stod så trångt så de knappt kunde andas och vågade inte beställa när Bosse höll sitt anförande:
- Sedan vi börjat beta av det stora DGÅH-projektet, så kör vi fladdermussmällen och hela rubbet. Vi åker in på den heliga marken som tidigare benämndes Folkets Park. Där får alla på tåget gummistövlar för att stövla omkring i leran och höra storyn. Vi fortsätter till svamptomten som skulle bebyggas med en liten villa som sedemera växte till hyreshus som heller inte har byggts.
- Kommer istadionområdet att besökas, klämde Pärka Sneskank till med.
- Yes, box, allright, sa Bosse. Där ska tåget stanna till och hålla en tyst minut ägnad till Dumhetens lov. Men det är inte slut där. Vi tar också en sväng förbi sommarslottet, eller ”Skogsruinen” som den kallas numera. Ny ägare igen kanske, så nu ska det blir fart på det. Som vanligt. Guide där blir troligtvis f.d. kommunalrådet Kåre ”Numera” Fri-Berg. Nya besöksmål ska läggas till så snart det är klart. Allt ska skötas av den nya evenemangsstrategen.
Asta Läppalätter försökte säga något, men Arne Tvärstopp, hann emellan, skakade på huvudet och sa:
- Det Går Åt Helvete….